Guldsmed Dick Valdemar SWAHN

Barn med Margit Elisabet SWAHN (1940 - )

Noteringar

En mästare tackar för sig
"Här har du guld! Nu får du smälta det, göra tråd och fortsätta tills det är färdiga armband."
Så löd ordern femtonårige Dick Svahn fick när han kom till Uppsala för att gå i lära hos den äldre mästaren.
När Dick smält ned guldet valsades tråden som därefter drogs genom hål med olika diameter tills den sträckts ut till lagom tjocklek. Då vidtog det grannlaga jobbet att klippa bitar av spiraltråden och löda samman exakt lika stora länkar till ett armband, för att slutligen platta till dem. Tio Bismarcklänkar förfärdigades på en vecka.
Två år senare tog Sveriges yngste guldsmed emot gesällbrevet av Uppsala Hantverks-och Industriförening 31 maj 1954.

Smeden
Man får huka sig för att inte slå huvudet i dörrposten på huset som Reinhold Rademacher en gång lät bygga. Väggarna i smedjan bär bud från 1600-talet; kulhammare, valsmaskin, pincetter, sticklar och avbitartänger ser även de uråldriga ut. På det nedslitna arbetsbordet står en gravyrkula. Ett slags vridbart skruvstycke som funnits i 100 år, nu med kullager.
Dick fattar blyertspennan, ritar med stadig hand ett H i silvret. Klämmer fast ringen i kulan, vrider sakta och graverar med hjälp av stickelns ploglika spets och olika lutning en nästan kalligrafisk bokstav.
Guldsmeden och mästaren Dick Svahn skjuter upp den blanknötta luppen i pannan. Den tredje i ordningen på 53 arbetsår, tror han.
- Att gravera är egentligen väldigt roligt. Om jag har tid.
De arbetsmetoder han använder är i stort sett desamma som på vikingatiden. Dick Svahn har funnits i verkstaden sedan våren 1987. Guldsmeden Rudolf "Rulle" Ekström, runt 80 år, behövde en ersättare och Dick tackade ja. Delar av utrustningen fick han överta.

Silvervarufabriken
Sex år gammal travade Dick ned till skolan i Lindesberg och frågade om han fick börja. Han var enda barnet, tillvaron var långtråkig. Dick gillade metallslöjden i skolan, han var noggrann, nästan petig.
Pappan arbetade på lager, mamman hade affär. Fadern var duktig på det mesta. Han konstruerade bilar åt sonen med elektriskt ljus i och lagade klockor.
Sju år senare cyklade Dick till silvervarufabriken och hörde sig för om jobb.
"Kom på måndag", svarade de. Svårare var det inte.
På fabriken fanns en guldavdelning med mycket kvalificerade smeder. En av dem flyttade till Uppsala och behövde snart nog en lärling‚ det blev 15-årige Dick från Lindesbergs silvervarufabrik.

Eskilstunasmed
Till Eskilstuna kom unge Svahn för att jobba på Hallbergs guld. Han och en kollega arrenderade sedan Nyfors Guld, där Dick stannade i tio år. Han lade yrket åt sidan ett par år i början av 70-talet för jobbet som reproducerande silversmed hos Gense. Han stack till Ludvika, återvände till Gense och gjorde stämplar till matsilver, för att avrunda med jobb som gravör hos Myntverket i Stockholm och i Eskilstuna under tio år. Dick läste på komvux ett par år innan han kom till Smedjorna.

Roliga tanter
- Allra roligast är inte tillverkningsproceduren, utan när man har en nöjd kund på andra sidan disken. Jag har haft ganska trevligt med mina gamla tanter. Har nog de som är inne på tredje generationen. Om man har tid att prata berättar de om sina liv.
Dick Svahn har rättat sig efter kundernas önskemål. Av tre utslitna armband har han gjort ett nytt. Och han har ord om sig att vara för billig.
- Kombinationen affärsman - hantverkare, skicklig yrkesman - går nog inte så bra. Jag har aldrig tagit ut det jag borde. Blir jag inte nöjd gör jag hellre om jobbet än lämnar smycket ifrån mig som det är.
- Om förlovningsringen inte varit klar har jag suttit kvar på kvällen. Det har alltid funnits en press.
Han är noga med kvaliteten och jobbar numera mycket i silver. Men bara stirlingsilver med finare silverhalt.

Kurs i silversmide
När Dick Svahn ville känna på silversmedsjobbet gick han en kurs i Dalarna. Han förklarar skillnaderna: en silversmed tillverkar sakrala ting. Guldsmeden gör i huvudsak smycken.
- En flicka som vickar lite silvertrådar och gör örhängen kallar sig silversmed. Det är inte korrekt. Att vara silversmed det är svårt det.
Hantverket är i dag inte i närheten av de färdigheter Dick Svahn lärdes upp till. Ringar görs digitalt. Modellen monteras på dataskärm och läggs därefter in i en apparat som tillverkar en förlaga av vax. Vaxet gjuts av i gips, när gipset stelnar värms vaxet ut. Då guldet är tillräckligt varmt kastas det in i gipsformen. 98 procent av alla smycken gjuts numera, en nödvändighet för att uppnå lönsamhet.
- Det finns alltid en liten kategori som är duktig och kan ta betalt för sina produkter. Man får acceptera utvecklingen.
Hantverket som gick från far till son är borta. I dag säljer stora affärskedjor guldsmycken till trendkänsliga kunder. Knappast livslånga smycken, men det är nog inte avsikten, säger Dick. I Mjölby finns en fyraårig guldsmedsskola, men eleverna får inga jobb.

Lägger inte ned helt
Under julmarknaden finns Dick Svahn kvar i Rademachersmedjorna, sedan trappar han ned. Städningen tar nog ett par månader tror han. Och skrattar lite skevt. Han kan inte lägga av helt, utan ska ha en liten verkstad hemma i källaren. Så att han kan serva kunderna. Handverktyg och valsmaskin följer med dit.
- Du kanske förstår att jag tycker att det blir skönt att få ligga på morgnarna. Tror inte att nån ungdom ställt upp på de här premisserna. Att starta eget är inget jag rekommenderar.
- Men jag har inte marknadsfört mig, det har rullat på ändå. Enda gången jag annonserar är när jag har semesterstängt.

Marilyn tittar
I väggskåpet glänser ett handsmitt armband i silver. Enstaka halssmycken hänger kvar. På hyllan bränner Marilyn Monroe iväg ett förföriskt silverleende: en mässinbjudan.
- Visst är det festligt. Hon följer mig med blicken vart jag än går; den enda som gör det.
Källa: Eskilstunakuriren

GULDSMEDEN DICK SVAHN RADEMACHERSMEDJORNA 632 20 ESKILSTUNA 016-131848

Källor