1076 Erik JOHANSSON

Blev högst 87 år.

Barn med 1077 Margreta ANDERSDOTTER (1675 - 1754)

Noteringar

Krabbsjö hytta, hyttomt 150 m väster Risbergs gård, Krabbsjön by, Grangärde socken.

Hyttan som lär ha varit krongods sägs ha byggts på landshövdingarna Duval och Gripenhelms tid, troligen 1649. Dom lär ha tillverkat kanonkulor för läderkanoner* här. I Krabbsjö by lär ha funnits två sådana kulor förvarnade fast dom numer lär ha förkommit. De gamla i gårdarna påstå att hyttan blev förlagd så långt åt skogarna på det att danskarna inte skulle hitta henne.
Vidare talade de om att Gustaf Wasa bruka vara här uppe vid Krabbsjön och jaga, Krabbsjön och Ludvika Bruk hörde nämligen då under kronan och landshövdingarna bodde i Ludvika.
De berätta också om att en av landshövdingarna blev tillfrågad om det inte var besvärligt att frakta kanonkulorna från hyttan då det inga vägar fanns. Han lär då ha svarat att " kulorna skötas ner till Ludvika", ur en kanon som stod vid Krabbsjö Hytta säga somliga.
Otto Blixt 1935 Källa Ortnamnsregistret

*Läderkanon
Läderkanonen var ett försök att få fram en lätt fältkanon och samtidigt minska åtgången av metall vid kanontillverkning. Idén var att fylla tomrummet mellan infanteriets musköter och det tunga stationära artilleriet. Försöken gjordes under första hälften av 1600-talet av flera arméer, med den svenska under kung Gustav II Adolf i täten.
Kanonen bestod av ett metallrör av brons eller koppar, i mycket tunnare gods än ett vanligt kanonrör på de dåtida kanonerna, omvirat av flera lager läderband och utanpå läderbanden ytterligare förstärkt med rep och metallband.
Läderkanonerna måste i efterhand betraktas som ett fiasko. Det tunna godset värmdes upp av krutladdningarna och kulans friktion, läder och rep tjänade som isolering, med följd att kanonen överhettades efter bara några få skott. Det ledde till att kanonröret deformerades så att det var svårt att sikta eller i sämsta fall till att krutladdningen antändes av värmen redan under laddningsmomentet.
Erfarenheten av strid med läderkanonerna visade dock att det fanns mycket att vinna på så lättrörliga kanoner. Före Sveriges deltagande i trettioåriga kriget hade den så kallade lätta regementskanonen utvecklats. Den hade en kaliber på tre skålpund och kunde dras efter en häst eller tre man. Dess räckvidd och eldhastighet var tre gånger större än dåtidens musköter.
Källa: Wikipedia

Källor