Stina Maja KARLSDOTTER
Blev 76 år.
| Född: | 1828-05-02 Ramsberg (T), Nederhyttan. [1] | Far: Carl Ersson gruvdräng
Mor: Anna Lisa Jansdotter i Nederhyttan
Faddrar: Nils Persson o.h.h. Anna Cajsa Larsdotter i Nederhyttan
dr. Olof Jansson i Kårberg o.h.h. Stina Cajsa Bagger
|
|---|
| Straff: | 1852 Kung Karls (U), Kungsör. [2] | "Fått ett oägta barn som hon själv har mördat, är på Spinnhuset för...straff 1852" |
|---|
| Straff: | från 1852-10-09 till 1857-10-03 Stockholm (A), Norrmalms centralfängelse. [3] | Avskrift:
Nr 123 Carlsdotter, Stina Maja
Levnadsbeskrivning före ankomsten
Född år 1828 d. 2 maj i Håkansbo by, Ramsbergs socken, Örebro län.
Fadern, torparen Carl Ersson lever och bor i Ramsbergs socken, modern, Lisa Jansdotter avled därstädes 1841 (skall vara 1839)
Vistades hemma och blev kristligt uppfostrad, tjänat på många ställen.
Ogift
Mantalskriven i Carls eller Kungsörs socken dit hon kom hösten 1851 ifrån Ramsberg där hon förut ständigt vistats
Förut icke för något brott tilltalad.
Ankom hit den 9 okt. 1852 för barnamord efter förutgången bestraffning med 28 d. v. m. br. (vatten med bröd) och uppenbar kyrkoplikt här undergå 5 års arbete (enl. dom den 11 aug)
Kan skriva, läser innantill väl, förstår godkänt
Nattvardsgång; 28/8-53, 27/8-54, 6/4-55, 11/11-55, 7/12-56, 16/9-57
Uppförande inom fångvårdsanstalten; försvarligt
Avslutat arbete (avslutat straff); 1857-10-03.
***********************************************************
Fängelsestraffet på vatten och bröd i 28 dagar var ett synnerligen hårt straff. Marie Lindstedt Cronberg som skrivit en avhandling om hur kvinnor straffats för den här sortens brott beskriver det som ett rent svältstraff. Maxtiden man kunde sitta fängslad på vatten och bröd var 28 dagar, eftersom man ansåg att längre tid skulle vara detsamma som ett dödsstraff.
Ovanpå dessa straff hade kyrkan en ritual för hur den som syndat skulle erkänna och därefter få förlåtelse, det som kallades för avlösning. Det fanns flera sådana ritualer. Den mest kännbara var den uppenbara kyrkoplikten, vilket innebar att den som syndat skulle stå på en speciell pliktpall framför församlingen och erkänna sina synder och sedan få avlösning, dvs syndernas förlåtelse.
Prästen läste över syndaren:
"Käre Stina Maja! Eder är veterligt, att denna kvinna har emot de förmaningar, som givas oss alla i Guds ord, fallit i synd emot sjätte budet, därmed förtörnat Gud och åstadkommit förargelse, så att hon varit utesluten från församlingens nattvardsgemenskap.
Nu har hon förklarat sig villig att i denna kristliga församling bekänna och avbedja sitt brott. Därför låtom oss, som här äro tillstädes, för henne fälla trogen förbön och i kristlig kärlek vara vittnen till den ånger, hon här förklarar, den avbön, hon här avlägger, och det tillträde till församlingens förmåner, som henne här meddelas."
*************************************************************************
Centralfängelset Norrmalm var vid mitten av 1800-talet ett av Sveriges tre kvinnofängelser. De två andra fanns i Göteborg och i Norrköping.
Landet hade vid denna tid cirka 1500 kvinnliga fångar, varav 500 befann sig vid dessa tre fängelser.
På Norrmalm fanns cirka 300 kvinnor. De flesta var arbetsfångar. De hade dömts till tvångarbete på grund av att de inte kunde försörja sig själva.
De straffångar som fanns där var sådana som dömts till längre straff än två år, oftast för upprepade stölder eller barnamord.
Fänglesebygganderna var av sten och grupperade i längor: den västra, den östra och den norra. I längorna fanns vaktkvinnornas, vaktmästarens och fängelsepredikatens rum samt logement för straffångar. Där fanns också arbetsfängelsets logement, en sjukavdelning, ett kök samt tvätt- och badavdelningar.
Fångarna skulle iaktta ett hövligt och anständigt uppförande samt noga rätta sig efter föreståndarens och den övriga personalens tillsägelser. Man fick inte störa stillheten genom prat, skratt eller sång. Man skulle hålla logementet rent, liksom sig själv. Samröre med andra fångar med tal, tecken, brev eller gåvor var förbjudet. Personalen fick man endast tala med om man blev tilltalad eller efter tillstånd.
Ingen kunde undgå att bryta mot dessa regler under fängelsetiden. Alla fångrullor fylldes med anteckningar om interna straff.
Bröt man mot någon regel skickades man till fängelsedirektören. Han höll ett förhör som protokollfördes och fången kunde bestraffas med ett antal dagar i mörk eller ljus cell, med minskad kost eller förlora sängkläderna.
Det var arbete från tidigt på morgonen till sent på kvällen med korta avbrott för måltider. Fängelset fungerade som ett stort hushåll där kvinnorna fick delta i fortlöpande sysslor som städning, tvättning, matlagning, vedhämtning, uppvärming och sjukvård.
Det kardades, häcklades, spanns, stickades och syddes i fängelset. Kraftig säckväv framställdes och det syddes fångkläder och sängkläder till landets alla fängelser.
Några kvinnor arbetade för enskilda företagares räkning, bl a åt Stockholms stads yllefabrik och åt privata sömmerskor.
Kvinnorna fick inte själva bestämma vad de skulle arbeta med. En viss kvantitet varor skulle färdigställas varje vecka. Understeg någon den förskrivna mängden, kunde de straffas för lättja med isolering i cell.
Den som översteg mängden belönades. För de intjänade slantarna kunde man köpa premievaror: bröd, ost, mjölk, svagdricka, fläsk och kött. Matransonerna var knappa, så ett tillskott var åtråvärt. En del av inkomsterna sattes i sparkassa och betalades ut vid frigivningen.
Kvinnorna på Norrmalm ansågs allmänt vara besvärliga. I detta fängelse bröts det oftare mot regler än i något annat fängelse. Ideligen bestraffades någon för lättja eller arbetsvägran. Fängelsepersonalen hetsade dem att arbeta till det yttersta eftersom de fick inkomster av fångarnas arbete.
Norrmalm stängdes år 1896...
hämtat ur "Spinnhusliv" av Marja Taussi Sjöberg
Läs mer om barnamord på SVT/Släktband: sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=4055334
|
|---|
| Död: | 1904-10-22 Ljusnarsberg (T), Svartviken. [4] | Stina Maja Karlsson f.1828-05-02, hustru till f. torparen Karl Erik Andersson Brusk, Svartviken.
Dödsorsak: lunginflammation
|
|---|
Barn med ?
| Vigsel: | 1870-12-31 Ramsberg (T). [5] | Karl Erik Anderssons Brusk första hustru, Anna Welamsdotter dog 1869. (1829-1869)
Stina Maja Carlsdotter blev nu fostermor till barnen, Karl f. 1852, Erik f. 1856, Anders f.1858, Anna Lovisa f.1861, Per f.1863 och Gustaf f. 1867.
|
|---|
Dokument
Källor
| [1] | 1828-1844 Ramsbergs fs SE-ULA-11259 C:7 |
| | |
| [2] | 1851-1855 Kung Karls fs SE-ULA-10669 AI:8b Hfl 80 |
| | |
| [3] | 1852-1855 Centralfängelset Norrmalms fs SE-SSA-0034B AIa:6 Fol.119 |
| | |
| [4] | SCB Örebro län SE-RA-420401-01-H1-AA-1415 (1904) |
| | |
| [5] | 1879-1887 Ramsbergs fs SE-ULA-11259 AI:21a Hfl 118 |
|
 |
| 1852-10-09. Stina Maja Carlsdotters ankomst till centralfängelset på Norrmalm i Stockholm |
| |
 |
| 1852-02-07 |
|
