Ortnamn

Från Hammarbacksskogen i Linde socken

Uppteckningen och kartan är gjord av Folke Vennberg

 Förord 

           Ortnamn i Hammarbacksskogen i Linde socken

I ”den gamla tiden” då de flesta av Sveriges folk bodde, och hade sin utkomst, utanför tätorterna växte det fram ett nätverk av ortnamn. Bygdens folk hade sin egen ”karta” av hemtrakten som man lärde sig i barndomen och använde sig av igenom livet.

Naturnamnen är ofta bestående igenkänningstecken i landskapet, som exempelvis Kostalpet som är den östra branta sidan av Gladtjärnsberget. Bebyggelsenamnen följer i regel traktens tradition, där gårdarna och torpen oftast bär den sista brukarens namn, t.ex. Engströms och inte Norra Bäcktorp, Karl Arons och inte Södra Busktjärnstorp.

Hammarbacksbygden förändrades påtagligt efter det sista världskriget, de mest avlägsna torpen ”las ut”, det vill säga lades ner. Ungdomen, bygdens framtid, sökte sig till andra arbeten utanför hembygden. Avfolkningen ökade. Behovet att noggrant kunna ange en plats med hjälp av befolkningens ”karta” minskade, tillväxten av nya namn avstannade, för att i dagsläget ha upphört.

Jag vill här ge ett par exempel på att ”kartkunskapen är viktig”.

Ve den, vallkulla som genade över Kostalpet på väg hem med djuren till kvällsmjölkning i Nyberget. Kostalpet, öster om Gladtjärnskullen, är mycket brant, med stor risk för att djuren skulle skada sig.

Det berättas om en dräng som var utskickad av husbonden för att trampa ner snön på Tre backa vägen, vid passagen genom Pinklamossen. Drängen, obekant med ”kartan”, gick emellertid till FinnPelles mosse, där inte Tre backa vägen passerade. Det är lätt att tänka sig pikarna han fick av sitt misstag.

För att vintervägen skulle frysa fortare packade man till snön, särskilt i sanka partier av vintervägen.   

Det nätverk av ortnamn som var nödvändigt att känna till för att fungera i arbetet har mist sin betydelse. Avverkningsuppdragen i skogen har numera GPS uppmätta koordinater. Nu gäller inte längre skogvaktarens gamla uppdragsbeskrivning som exempelvis den här: Karlsson ska du fälla di där knöfsiga granarna i Brännan. En knöfsig gran är risig och tätväxt. Brännan är namnet på sankmarken mellan Ren Pers backe och Hyttskogshöjden.

När min gode vän och granne Torsten Johansson och jag var ute i skogen i något ärende använde han sig av en stor mängd precisa benämningar på platser som var aktuella vid detta tillfälle. Jag blev fascinerad av alla dessa namn, och framför allt historien bakom namnen. Jag beslutade jag mig för att samla ortnamnen på en skogstaxeringskarta över skogarna kring Hammarbacken. Kartan är framställd på 1930-talet av civiljägmästaren Åke Arbrink.

För att få en så heltäckande bild som möjligt av använda ortnamn,

har jag gått igenom Laga skifteshandlingarna för byarna. Denna kartering gjordes under 1840 talet, flera äldre namn och benämningar från dessa inventeringar har jag tagit tillvara. I byn Nyberget gjordes ett tegskifte 1793, här har jag funnit för nutiden okända torp, och namn på terrängavsnitt. Jag anser att de upptecknade ortnamnen är värda att bevara till framtida generationer.  

 Under mitt arbete med ortnamnsuppteckningen har jag fått ovärderlig hjälp, och uppmuntran av fem av bygdens söner. Förutom förut nämnda Torsten Johansson från Hällaboda och Hammarbacken, Ture Norbäck från Mjölktorp och Dammåstorp, Robert Johansson från Danshyttan och Acksjögårdarna samt Artur Nord från Storå och Busktjärnstorp, och inte minst Gunnar Hellström vid Hammarbacken och Gränshyttan. I skrivandets stund minns jag med saknad de tillfällen jag fick ta del av deras kunskaper om bygden, kunskaper som gått i arv sedan sekler bakåt i tiden.

Åter till Hammarbacken/historia/