Historia

Några anteckningar över Danshytte, Gränshytte och Nybergets byar.

 

En äldre anteckning från området, med reservation för faktafel då källan är okänd.

 

Dessa byar om vardera 4 hemman eller mantal utgöra nordvästra delen av Linde socken numera Guldsmedshytte församling. De har en sammanlagd areal av över 12000 tunnland (tld.) Danshyttans område sträcker sig huvudsakligen i öster och väster och nordost därom ligger Gränshyttan och Nyberget i nordväst. De tre byarna sammanstråla i Gränsjön där den i norr och söder gående skiljelinjen mellan Nyberget och Gränshyttan träffar Danshyttans i öster och väster gående norra gräns. Danshyttan gränsar i öster till Ingelshyttan i söder till Guldsmedshyttan, Reboda, Laggarboda/Orotorp och Laggarskogen i väster mot Holmsjöbråtar inom Hjulsjö socken. Arealen är över 3000 tld.

 

Vad som föranlett dessa byars bebyggande är säkerligen möjligheten att bedriva bergsbruk. Detta började säkert ganska tidigt. År 1541 fanns i de tre byarna skattlagda tackjärnshyttor. Danshyttan har de minsta förekomsterna av järnmalm. Norr om det så kallade Limberget (en kalkförekomst) finns några svaga järnmalmsgruvor och öster om Gräntjärn en svag förekomst av järnmalm. Gränshyttan är den mineralrikaste av de tre byarna. Här finns Mossgruvan, Gullblanka, Glittra, Jord och Kattgruvan samt Krampafältet. Dessutom förekomster av järnmalm vid Lötkärrshagen väster om byn. Gunstigbrunn norr om Andsjön och i Gränsjon och Midtjärnsviken den så kallade Märrtjärnsgruvan.

 

På Nybergets mark finns Storgruvan, Bastmossgruvorna och Svartbergsfallsgruvorna. Kalk finns som nämnts på Danshyttans mark i det så kallade Limberget samt några mindre förekomster på Gränshyttans mark nordost om byn. Jordmånen är i Danshyttan och Gränshyttan lerblandad sandjord och i Nyberget enbart sand eller som det kallas stenjord. Största möjligheterna för upptagande av åker finns i Danshyttan därnäst i Gränshyttan och minst i Nyberget som är hårt stenbunden. Sjöar större och mindre finnes 24 st. Den största är Gränsjön, 2 km lång, därnäst Dammsjön. Till denna kommer vattnet från de tre Örlaxtjärnarna nedra, mellersta och övre samt Gäddtjärn. Genom Finnkvarnsbäcken kommer vattnet från den inom Ljusnarsbergs socken belägna Vintermosstjärn. Vattnet från Kroktjärn avrinner till den mot Hjulsjö liggande Holmsjön dit även den lilla Kotjärn avrinner. Detta senare nämnda vatten, Holmsjön, avrinner till Fåsjön och togs i bruk för den på 1860 talet nedlagda Vasslands masugn. Dammsjöns vatten avrinner genom Nybergets by till Gränsjön. Dessutom upptager Gränsjön vattnet från Gladtjärn och Kviddtjärn. Vid Hammarbacken utrinner Gränsjöns vatten genom den s.k. Gränshytteån som l km nedom Gränsjödamm mottager vattnet från Acksjön, Kramparna, Hällsjön samt Andsjön och Kambohav och de inom Ljusnarsbergs socken liggande Stora och Lilla Myggsjöarna, Stora och Lilla Stuvtjärn samt den på Salboskogen liggande Märrtjärn.

 

Dämningsrätten till Myggsjöarna är tilldelad Stripa gruva Guldsmedshytte, Danshytte och Gränshytte masugnar. Uti upplåtelsen skall vara stadgat att dammluckan skulle vara försedd med fyra lås så att ingen av intressenterna fick tillgodogöra sig vatten utan de andras medgivande. Gränshytteån mottager nedom byn vattnet från Rösjötjärn, Rösjön, Holmsjön och Holmsjötjärn. Ån utfaller nedom Holmsjöbäcken i Gräntjärn och kallas sedan Danshytteån som inom byn mottager vattnet från den på Danshytte mark liggande Valsjön. Av uppräknade sjöar ligger övre Örlaxtjärn eller som den även kallas Rasbackstjärn 305m.ö.h, Dammsjön 195,4 m Gränsjön l81,7 m Acksjön 219,7 m Hällsjön 200,4 m och Andsjön 160,3 m.

 

De större höjderna är Röberget i gränsen mot Hjulsjö 396 m, Storbråtahöjden 297 m, Lönnfallshöjden 251 m, Krampaberget 246 m, Risbergsåsen 256 m och Bockhällen 275 m.

 

Bebyggelsen började säkert tidigt eller åtminstone samtidigt med järnhanteringens början. Skattlagda hyttor fanns det i alla tre byarna år 1541.

 

Några anmärkningsvärda fornlämningar finns endast en i Gränshyttan funnen, stenyxa och väster om Andsjön tvenne stenrösen som påstås vara järnåldersgravar. Vid södra Danshyttan öster om inägorna finns stenmurar som tycks vara uppförda som förskansningar.

 

Befolkningens utkomstmöjligheter har varit åkerbruk, boskapsskötsel och bergsbruk.

 

Djurfångst och fiske har även fått lämna bidrag till uppehället. Djurarterna har varit och är de i mellersta Sverige vanliga. Älgar uppträdde allt emellanåt men sköts vanligen på vintrarna. På 1840-talet sköts en älgko på Danshyttemarken i södra Risbergsåsen. Allmännare började de finnas mot slutet av l860-talet. På 1880-talet kom rådjuren och är nu ganska talrika. De sista björnar som sågs var en på 1840-talet och den sista år 1858. Denna björn sköts senare på Löamarken. De sista vargarna spårades och syntes år 1866. De sista lodjuren sköts på vintern 1877. Små vilt har funnits talrikt men är nu mindre tillgång på och av ingen betydelse för utkomstmöjligheten.

 

Fisket får inte den vård som tarvas och så är vattenstånden ojämna till följd av uppdämningarna.

 

Egendomsbesittningarna började vid 1800-talets början undergå stora förändringar. De svåra åren som då inträdde och ändrade förhållanden på järnmarknaden undergrävde bergsmännens ställning så att de mer och mindre blev beroende av järnbruken Rockhammar i Fellingsbro socken och Östra Bohr i Lindes socken. Före år 1809 hade bruksägarna en del hemman i pant men efter nämnda år fick ståndspersoner rätt att besitta bergsmanshemman och sedan började det ena hemmanet efter det andra att övergå i bruksägarnas händer. Rockhammar köpte åren 1810-1812 i Gränshyttan 21 hemman. 1811-1814 i Nyberget 2 1/10 h och år 1816 i Danshyttan 1/2 h. Åren 1838-1839 köptes i Nyberget l 3/10 hemman. På 1840-talet köptes av Anders Velamsson i Danshyttan l 5/12 och i Gränshyttan 1/19 h.. Av Östra Bohr köptes i Gränshyttan omkr. 1850 l 3/8 h. Egendomarna lämnades till arrendatorer som hade att bryta gruvorna, hugga ett visst antal milor samt tillverka tackjärn i Hammarbackshyttan. Arrendet erlades i tackjärn. Dessa arrenden fortfor att gälla till år 1838 då Rockhammar tillsatte förvaltare vid Hammarbacken. Villkoren var för arrendatorerna gynnsamma men skogen missbrukades på så sätt att då kontrollen var slapp så höggs och kolades mer än vad som i kontraktet var bestämt.

 

Kontrollen for brukets räkning utökades av bergsmannen Jan Jansson i Svartbergsfall, Rättar-Jan kallad. De i byarna befintliga småhyttorna raserades under början av 1800-talet Gränshyttan förstördes år 1804 av vattenflöde då dammen vid Gränsjön skar sönder. Nybergets hytta lär ha nedlagts ungefär samtidigt. Brukning bedrevs i Danshyttan till år 1812 då Hammarbackshyttan blev färdig. Tiderna var i början av 1800-talet svåra för bergsmännen. En bergsman i Nyberget for till Guldsmedshyttan med ett lass järn och för detta och en månader fåle lär han ha erhållit 3 tunnor råg. Då han kom hem började han förmala en del av säden och därunder blev en halv tunna stulen.

 

I efterföljande en avskrift av ett arrendekontrakt sådana som Rockhammars Bruksägare upprättade med sina arrendatorer.

 

Arrendekontrakt.

 

Rockhammars och Storbo Respektive Herrar Bruks Egare upplåter härmedelst deras halva Danshyttan nr.2 i Lindesbergs socken till förre åboen Andersson därsammastädes, vilken till bruk och nyttjande emottagit egendomen den 14 mars 1817 på villkor som följer:

 

1. Sedan hemmanet alla därtill hörande ägor åbyggnader och gärdesgårdar blivit Arrendatorn enligt författat syneinstrument behörigen tillsynat, så åligger det honom att allt enligt lag vidmakt hålla, väl hävda och bruka men ej i någon måtto försämra låta.

 

2. Av hemmanets malm och skog skall arrendatorn årligen tillverka fyrtio skeppund (6,8 ton) tackjärn och därtill med egen kostnad bryta och förbruka malmen samt i arrende för hemmanet årligen vid hyttan fritt avlämna tjugo skeppund gott och verkat Hammarbacks tackjärn. Av övriga tjugo skeppund skall det vanliga tionde persedle och prästrättighets järnet avgå och vad sedan överbliver vara Herrar Bruksägare till inköp förbehållet emot samma pris som övriga arrendatorerna blivit gottgjorda för det tackjärn som de samma år vid Hammarbacken för Herrar Bruksägares räkning avlämna. Men bliver något mera tackjärn än det nu bestämda skeppundtalet tillverkat så behåller arrendatorn av en sådan överblåsning, vartill han ensam bestrider alla utgifter, två tredjedelar och en tredjedel lämna han till Herrar Bruksägare i ersättning för den skog som med en större konsumtion av kol till överblåsningen åtgår.

 

3. Skulle något av den brutna malmen vid blåsningens slut överbliva så tillhör den även Herrar Bruksägare vilka betala arrendatorn endast för brytningskostnaden.

 

4. Av hemmanets skog får endast så mycket begagnas som till det överenskomna bergsbrukets drift och gårdens nödvändigaste behov oundgängligen fordras och det efter den utsyning och anvisning som Herrar Bruksägares ombud årligen verkställer. Nybyggnad får ej ske utan särskild tillåtelse. Jämte detta förbjudas även arrendatorn att till främmande föryttra skog, näver eller rede av malm eller kol utan blir ovillkorliga skyldighet att med uppmärksamhet tillse att ingen åverkan på skogen av grannar eller närgränsade förövas må, men om sådant ändå inträffar skall han det genast hos Herrar Bruksägare tillkännagiva. Ej må arrendatorn under vad förevändning som helst företaga någon fällning å skogen och allt detta vid ansvar och laga fardags förlust.

 

5. Vid lika äventyr får Inhyseshjon ej heller vid hemmanet inrymmas.

 

6. Till fördelshjonet ansvarar arrendatorn, utom råghalm, för fulla utfodringen samt vid kvarn-och kyrkskjutsar.

 

7. Alla kronoutskyllder, prästrättigheter eller andra publika skyldigheter av vad namn det vara må ansvarar arrendatorn ensam.

 

Med föreskrivna arrendevillkor förklarar jag Jan Andersson mig till alla delar nöjd och förbinder mig dem utan undantag obrottsligen uppfylla. Till yttermera visso äro 2 exemplar härav författade och med egenhändiga underskrifter i vittnens närvaro beseglade, som skedde vid Danshyttan den 15 mars 1817.

 

Rockhammars Bruksägare innehade hemmanen till år 1868 då de överläts till det då bildade Guldsmedshytte AB. Detta bolag inköpte av Gustav Sundström år 1882 1/2 hemman i Gränshyttan. År 1885 1/8 hemman Hålboda inom Nyberget. Omkring 1890 köptes den andra 1/8 hemmanet i Hålboda av Carl Erik Jansson. År 1894 köptes av bröderna Larsson 19/48 Danshyttan utgörande västra delen av deras skogsmark med torpet Bockhälla. År 1902 köptes av en guldsmed i Örebro, Söderström, 141/192 hemman Danshyttan.

 

Guldsmedshytte AB överlät år 1912 dessa jämte hemman i Reboda, Garphyttan, 1/4 hemman Lönnhult inom Järnboås och hemman inom Ljusnarsbergs socken till Frövifors Bruks AB i Näsby socken. Styresmän eller disponenter för Rockhammar var vid de första köpen presidenten David v. Schulzenheim d.ä. därefter Generallöjtnant Conrad Teodor v. Schulzenheim, Baron Knut Kusk, Statsrådet och presidenten David v. Schulzenheim d.y. och översten och kammarherren Carl Ture af Virsen.

 

De förvaltare eller inspektörer Rockhammars Bruk hade anställda vid Hammarbacken var från år 1838 först A.Vigart som till en början bodde i Nyberget och kallades faktor. Denne man blev för oegentligheter med kassan entledigad. Därefter kom en Ekmark som även kallades bokhållare. Den siste inspektören var Isaac Edlund, som det uppgivits trädgårdsmästarson från Södermanland. De förvaltare vid Rockhammar som även hade tillsyn över Hammarbacken var först en B. Lodh senare Carl Vollert och en Campbell. Den senare hade varit handlare i Lindesberg där han gjorde session. Förvaltarsysslan vid Rockhammar blev mer givande ty han slutade som bruksägare på Klockhammar i Näkes Kil.

De skogvaktare som varit anställda vid Hammarbacken var först en Jan Velamsson boende vid torpet Husfallet sedan Söderberg som kommit från Donafors i Närke. Sedan kom Jacob Holmberg från Ödeby sn i Närke, han kom till Hammarbacken den 2 nov.1852. Slutade som ordinarie 1886 då han efterträddes av sonen Johan Edvard. Hade därföre anställning på Medinge och Kägleholm som då ägdes av Ryttmästare Tersmeden.

 

Vid Hammarbacken bedrevs tackjärnstillverkning åren 1812-1869. Intressenter var förutom Rockhammar bergsmännen Petter Ersson och Per Larsson i Danshyttan. År 1812 reparerades hyttan och blåsning bedrevs t.o.m. 1876. Denna sista brukning bedrev Guldsmedshytte AB för egen del. Föreståndare för dessa sista blåsningar var först verkmästare Erik Gustaf Hedberg sedan August Edlund en brorson till Rockhammars siste inspektor Isaac Edlund. Då Guldsmedshytte AB bildades överlämnade Rockhammars intressenter Hammarbacken med masugn såg och kvarn, sågen och kvarnen uppbyggdes på l840-talet, tillhörande hemman samt de många andelarna i Stripa gruva och även andra gruvfält för 300 000 kr. Guldsmedshytte silververk med tillhörande hemman för 250 000 kr. Aktier utsläpptes för 100 000 kr.

 

Guldsmedshytte AB:s förste disponent var Earl Selim Vilhelm Heijkenskjöld på Granhult därefter kom Hjalmar Arpi som förut varit bruksförvaltare på Guldsmedshyttan. Efter Arpis död disponerades bolaget av Harald Mauritz Eriksson på Ramsbergs Bruk. En kort tid var bruksägaren August Vigert på Grängshammar disponent. Därefter kom Henrik Lundborg som var disponent tills han på hösten 1904, avflyttade till Stockholm sedan han och en del medintressenter försålt aktiemajoriteten till Metallurgiska Patent AB. Detta bolag satte som disponent Mårten Persson från Gelleråsen i Karlskoga. Under hans disponenttid byggdes den smalspåriga järnvägen Guldsmedshyttan-Gullblanka och flottled från Råsvalen till Andsjön och genom Nyberget till Dammsjön. Metallurgiska Patent AB kom på obestånd och måste överlämna bolaget till Bankaktiebolaget Stockholm-Öfre Norrland. Detta bolag satte som disponent Kristoffer Huldt från Graversfors i Östergötland. Banken överlät år 1912 bolaget på nämnde disponent Huldt, häradshövding Knut Tillberg och en bankdirektör Ernst Thiel. Senare övertog häradshövding Tillberg bolaget för egen del och verkställde den förut nämnda försäljningen till Frövifors Bruks Aktiebolag. Den i ekonomiskt hänseende bästa tiden för Guldsmedshytte AB var under H Lundborgs disponentskap. Skulder betalades, hemman tillköptes och torp och arrendegårdar dels nybyggdes dels reparerades. Bolaget ägde under denna tid ett i alla avseenden stort anseende. Lundborg var en sträng ordningsman och mycket sparsam, fordrade mycket av sina underlydande men sökte även utöva rättvisa. Av alla styresmännen som över denna trakt haft att råda var vad som kunnat märkas överste af Virsén den störste människovännen. Dock kunde hans affärsförmåga kanske ej svara mot hans välvilja.

 

Bergsmän i Danshyttan första delen av 1800-talet.

No.1 Ägdes av Petter Andersson och hans hustru, samt Velam Ersson. Den senares hemmansdel övertogs av sonen Anders Velamsson som år 1841 sålde till Rockhammar. Petter Andersson överlät på 1840-talet hemmanet till en släkting häradsdomaren Lars Jansson i Nederhyttan.

 

No 2 Ägdes till hälften av en Anders Bengtsson som sedan sålde till Anders Velamsson. Det andra halvhemmanet ägdes av Petter Persson, Skojar-Pelle kallad för sitt månglande med hästar, denne sålde detta halvhemman år 1816 till Rockhammar. Detta halvhemman hade varit hustruns arv. För egen del ägde han delar i nr. 3 och 4 som han senare sålde till Petter Andersson. Östra gården ägdes av en Erik Ersson kommen från Kviddtjärn i Järnboås socken. Var måg till Petter Öster kallad. Gården, 5/8 mantal, övergick till sonen Per Ersson som innehade den till sin död 1876. Efter Per Erssons död övergick den till sonen Per Erik Pettersson. Vid dennes död 1884 övergick den till svågern Gustav Sundström som senare överlät den på guldsmeden Söderström i Örebro och denne sålde i sin tur till Guldsmedshytte AB.

 

Vid laga skiftet som började år 1837 var ägarna i byn: Anders Velamsson l 5/12 mantal Petter Andersson 1 11/24 mantal Petter Ersson 5/ 8 mantal Rockhammar 1/2 mantal

 

Industri i Danshyttan har huvudsakligen varit tackjärnstillverkning. Masugnen drevs till omkring 1811. Senare fick ägarna tillverka tackjärn i Guldsmedshyttan och Hammarbacken. En äldre hytta eller osmundsugn har funnits längre upp efter ån mellan byn och den så kallade Sågbron. Hammarsmedja har funnits vid eller ovan Sågbron, likaså söder om byn neremot Hammarskogen har funnits en hammare. Husbehovssåg fanns mellan byn och Sågbron. Danshytte mark är, som nu är känt, fattig på fyndigheter. I Risbergsåsen väster om byn har folktron förlagt en stor malmfyndighet. Försök har gjorts att finna den men utan resultat.