|
Läge på kartan |
Ortnamn |
Kommentarer |
|
A1/A2 |
Rasbackstjärn
Från Rasbackstjärn till Mellratjärn video |
Den övre
av de tre Örlaxtjärnarna vars vatten
rinner ut i Långtjärn. Tjärnens namn är
hämtat från det norrut liggande torpet
Rasbacken eller som det hette förr,
Rasiebacken. Förleden rasie påminner om
den finska invandringen på 1600-talet.
Rasie kan betyda svedjefälld skog som
ligger för den årslånga torkperioden,
eller också en huggen sved som
övergivits. |
|
A1/A6 |
Kindla naturreservat
Foto |
Ingenstans i Örebro län
finns ett större område utan vägar som skär igenom
skogen. Kindlaområdet är vår mesta vildmark. Det är
också ett av de största naturreservaten i länet,
över 900 hektar stort. |
|
A2 |
Skvaltkvarn
se video Rasbackstjärn |
Stenfundament efter
en vattendriven mjölkvarn i bäcken, metoden spridd
till en stor del av glesbygden i vårt land. Här
fanns även en vattendriven såg, som brukarna av det
näraliggande torpet Rasbacken byggt. Vid Rasbacken
tillverkade man spinnrockar märkta med RB, de är i
dag eftertraktade dyrgripar på auktioner i
Bergslagen. |
|
A1 |
Masmästarfallet |
Tallbevuxen
skogshöjd. Namnet finns på rågångskartan som
upprättades vid justering av gränsen mellan Linde
och Ljusnarsbergs socknar 1756. |
|
A2 |
Vargmossen
Foto |
Enligt skogvaktarnas
bevarade anteckningar var det här den sista vargen i
bygden sköts på 1850-talet, därav namnet på mossen.
|
|
A2 |
Tjärnberget
Foto |
Berget stupar ner i
Mellersta Örlaxtjärns nordvästra del. Fin rast och
utsiktsplats.
|
|
A2 |
Mellantjärn
eller
Mellratjärn.
Från Rasbackstjärn till Mellratjärn video |
I tjärnen fanns före 1940 en
livskraftig bäcköringstam, någon eller några sprängde
med dynamit i sjön med påföljd att en stor del av
öringarna kunde plockas upp ur tjärnen. Öringstammen i
vattensystemet har sedan inte repat sig. Ture Norbäck
|
|
A2 |
Aftonvardsberget |
Sommartid när folket i
Strävtorpsbyn åt aftonvard kunde man, vid klart väder,
se solens sista strålar över bergskammen. Från Maja
Forslundssamlingen. |
|
A2 |
Rönndalen |
Rönndalen, som är porten in i Kindlaområdet, kantas av
högstammig granskog med markvegetation av rönn och mjuka
mosspartier.
Vid 1800-talets början var rönnen det
dominerade trädslaget i denna del av Röberget.
Stjärnfors godset förvaltade området som s.k.
rekognitionsskog. Man betalade ett årligt arrende till
staten för avverkningsrätten. Av granskogen framställde
man i huvudsak träkol för hyttdriften och smideshärdarna
vid Stjärnfors.
Ännu finns ett flertal kolbottnar
från den tiden väl synliga. Rönnskogen i nedre delen av
dalen var emellertid ett olämpligt träslag för
träkolsframställning. Bruket beordrade därför
kolvedshuggarna att avverka rönnarna. Dessa vägrade att
åtlyda ordern. Rönnen är i alla finnmarker ett vördat
och skyddat träd. Jag föreslå att du läser finneposet
Kalevala skriven av E, Lönnrot, den ger en bra inblick i
finnarnas föreställningsvärld. |
|
A3 |
Tvillingbottnarna |
Där tillgången på
kolved var god restes två kolmilor på samma plats, en
inte så vanlig företeelse. |
|
A3 |
Kutterberget |
Så kallas berget av
den äldre befolkningen här. |
|
A3 |
Kutterbergstall
Foto |
En av bygdens fem
tallar som framsynt skogsfolk sparat för
eftervärlden, tallens bark är utbildad till s.k.
sköldbark. Vid åldersbestämning 1996 var tallen
mellan 340 och 370 år. |
|
A3/A4 |
Rödberget
Foto |
Bergets högsta punkt ligger 395
meter ö.h. Namnet från den dominerande bergarten, röd
granit. Här finner du inlandsisens rörelseriktning på de
kala hällarna. På bergets högsta punkt är ett röse rest,
här finns också inhugget i röshällen märken efter
Röbergets signal, en gammal mätpunkt. Berghällarna är
också en kultplats, här har bygdens ungdom samlats för
dans och lekar på midsommarafton ända in i 1900-talets
första hälft. Maja Forslund, bygdeupptecknaren, har
bevarat en skröna härifrån benämnd: Den försvunna
midsommarbruden, skrönan finns beskriven i Birgit
Oscarssons bok med berättelser från Hammarbacksbygden.
Röberget är ett av de tre högsta bergen i
Kindlareservatet, bildat 1993 är ett naturvårdsområde,
förvaltat av Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. |
|
A3 |
Flintgruvan |
Ett mindre gruvhål
där bergmineralet innehåller flinta. I anslutning till
gruvan finns skärvor av det brutna berget, leta på ett
par bitar och slå dem mot varann så får du ett gnistregn |
|
A3 |
Flintgruvbacken |
Den här delen av den gamla
kolkörarstigen benämns flintgruvbacken |
|
A3/A4 |
Flatakärret |
Långsmalt kärr i vattnets väg
mellan Kindla och Långtjärn. I kärrets östra kant växer,
den i de här trakterna sparsamt förekommande, ormbunken
kambräken. |
|
B4 |
Röbergstegen |
Skogsmark, namnet förekommer på
tegskifteskartan över Nybergets by från 1793. |
|
A3/B4 |
Röbergsdammen
Foto |
Dammvallen, cirka 25 meter lång
och som högst 4 meter, byggdes i samband med att
Hammarbacken masugn togs i drift 1812. Innan vallens
tillkomst var vattnets väg från Kindlaområdet till
Rastälven via Kroktjärnsängarna – Kroktjärn – Meshatten
och Järnboås. För att säkra driften i masugnen gjordes
detta arbete. Även en höjning av vattenståndet i
Dammsjön och Gränsjön verkställdes i samma
tidsintervall. Den nybyggda masugnen var försedd med ett
vattenhjul placerat i en hjulgrav vid ena sidan av ån,
placeringen är ännu synlig. Vattenhjulets uppgift var
att driva luftmaskinen vilken försåg masugnsprocessen
med luft. Här var kravet på vattenflödet avsevärt större
än i de äldre mulltimmerhyttorna. |
|
A4 |
Kroktjärnstegen |
Skogsmark, namnet från
tegskifteskartan över Nybergets by från 1793. |
|
A4 |
Bråtatallen |
Alldeles intill sockenråt mellan
Linde och Hjulsjö socknar finns ännu en av de sparade
gamla tallarna. Då tallen åldersbestämdes 1996 var den
250 år. |
|
A4/B4 |
Hagströms fall |
Sentida benämning på en
skogsmark namngiven efter en av brukarna i Strävtorpsbyn
. |
|
B4/B5 |
Kroktjärn
Video |
Kroktjärn, en sägenomspunnen
tjärn främst genom en gumma kallad Kroktjärns-Ulla .
Gumman sägs ha bott i en jordkula nedanför Kindlas östra
rasbrant. I några kyrkliga eller kamerala längder har
jag inte funnit henne. Hon har emellertid, vem det nu
var, lämnat efter sig ett antal skrönor, upptecknade av
Maja Forslund, och sedan spridda i skilda uppteckningar.
Under mitt arbete med bygdedokumentationen har några
av backstugorna utmärkts med en skylt vid boplatsen, men
även angivits på bygdekartan. Gemensamt för dem är
läget, i utkanten av byarna, och intill sockengränsen.
Det berättas att dessa bybor ”förpassades” till byarnas
utmarker för att inte vanhedra byns övriga innevånare.
Kanske var Kroktjärns-Ulla en av dessa utstötta personer
som under den mörka årstiden vandrade mellan torpen i
s.k. rotegång. När sen våren kom flyttade de ut till
backstugan eller jordkojan, och försörjde sig genom
bärplockning, fiske och dagsverken. Säkerligen en
befrielse att slippa onda tungor i byn.
I
husförhörslängderna finns alltid i slutet av längden
några sidor benämnd i detta fall: På Nybergets ägor, här
finner man bybor upptagna, men inte på någon namngiven
boplats. Det kan vara hela familjer, men också äldre
orkeslösa människor. De benämns inhyses eller
backstusittare, ibland med någon vanhedrande kommentar
antecknad i samband med husförhöret. |
|
B5 |
Grytan |
En
grytliknande del av tjärnen |
|
B5 |
Kotjärnstegen |
Skogsmarken mellan Kroktjärn –
Holmsjön och Kotjärn |
|
B4 |
Kroktjärnsängarna |
Kärrslog med starrgräs med högt
näringsvärde. Här slog torparna i närområdet starrgräs,
med trödjor påspända på skorna. Det var föregångare till
våra snöskor, men tillverkade av en björkbåge med
inflätade rottrådar av samma trädslag. För att
tillvarata gräsets höga näringsvärde slogs det medan
ängarna ännu stod under vatten. Gräset hässjades, i
regel, och lämnades sedan att torka. När marken frusit
till transporterades det hem för att bli ett näringsrikt
foder för djuren fram på vårvintern när hemmafodret
kanske var slut, eller i vart fall med lågt
näringsvärde. Nu, när Röbergsdammen mist sin uppgift som
vattendelare har vattnet från Kindlaområdet åter tagit
sin gamla väg genom ängarna. |
|
B6 |
Skinnfoten |
Moränås mellan Kotjärn och
Holmsjön. På åsens sydöstra del finns odlingsrösen och
husgrunder tillhörande Kotjärnstorpet. |
|
B6 |
Holmsjön |
Genom sjön
går gränsen mellan Linde och Hjulsjö socknar. På sjöns
västra sida finns ett brant skogsområde. I närområdet
ligger Bergsmansgården Holmsiö Bråten. Numera benämnd
Holmsjöbråtar i Hällefors kommun. Gården finns inritad
på 1688-års karta över Hjulsjö socken. |
|
B6 |
Holmsjöhorn |
I lagaskifteshandlingarna 1840
över Nybergets by finns denna rågångsudde omnämnd med
detta namn. |
|
B6 |
Kotjärn |
En liten tjärn kantad av
gungfly, den äldre ortsbefolkningen uttalar namnet som
Kottjärn. Ett i finnbygder vanligt förekommande namn
med betydelsen hemtjärn. |
|
B6 |
Kotjärnstorpet |
Torpet ligger under Danshyttans
by men som synes långt från Danshyttans bykärna .
Torpets brukare torde alltid ha haft sina kontakter mot
Nybergsbyn, de har ända sedan 1700 – talet deltagit i
husförhöret vid Nyberget. Hit fanns förr endast en s.k.
kärrväg över Hällaboda . En av mina äldre bekanta,
Sigrid Holm, uppvuxen i Kotjärn har berättat att hon och
syskonen stod och lyssnade efter stakkälkens slag mot
stenarna på vägen, i hopp om att få karameller när
fadern varit vid Hammarbackens handelsbod i något
ärende. Ny väg till torpet genom Slöjdarhagarna och
uppför Ren-Pers backe tillkom först efter 1945 .
Under 1900 – talets första år brukades torpet av en
dalkarl och hans kulla, de hette Norman. Denne Norman
hade en del rituella beteenden för sig. Som att på
taknocken på ladugården sätta upp en lie i var ända, han
menade att detta skyddade mot åsknedslag vid eventuell
åska. Liarna klöv åskmolnen påstod han. När korna
släpptes ut på löten, betesmarken, första gången, på
våren målade han med tjära, ett kors på djurens ryggar.
Likaså lade han en död huggorm under dörrtröskeln där
djuren gick in och ut ur ladugården. |
|
B6 |
SnickarMajas |
Cirka 100 meter norr om
sockengränsen mellan Linde och Ljusnarsberg, på en
tallhed, har jag med en skylt markerat SnickarMajas
kojtomt. Hon var en av dessa ensamstående kvinnor som
tvingats leva i den absoluta utkanten av byn och
socknen. På skylten har jag i likhet med övriga
boplatsskyltar angivit namn och födelseår och när hon
bodde i backstugan. Det är förresten inte bara kvinnor
som hade sin boplats i utmarken. På Laggarskogen fanns
en backstuga-koja bebodd under 1800 – talets sista del
av en man kallad Kuten, på grund av en vanställda rygg.
Kojtomten kallas Rösjökojan.
Torsten Johanssons mor
Ester Johansson, med flicknamnet Persson har berättat
detta för sonen Torsten. Jag har funnit platsen men det
återstår en del arbete innan jag samlat på mig mer
kunskaper om de som bott där förutom Kuten. På resterna
av backstugans eldstadsröse är nu en namnskylt placerad.
|
|
B1 |
Norra Bäcktorp |
Norra Bäcktorp känns igen i
bygden som Engströms, makarna Franz Oscar och Matilda
Engström brukade torpet mellan åren 1920 och 1954. Den
äldsta, säkra brukaren, som jag funnit, hette Per
Thomasson född 1721 i Ljusnarsberg. På tegskifteskartan
från 1793 benämns torpet som Petter Thomasson torp.
Lagaskifteshandlingarna från 1840 – talet anger torpet
som Hedgrens torp. Från torpets gårdstun var förr sikten
obruten genom hela byn, nu 2005 har skogen återtagit
tegarna, och utsikten söderut består av tät skog.
Åkerlyckorna har planterats med gran. Björken som åter
blivit ”rumsren”, vandrar in på de förut uppodlade
åkrarna, där brukarna under många generationer
omvandlade skogsmarken till åkerjord. Torpets stamhemman
i Nybergets by var kronobergsmanshemman nummer 2. |
|
B2 |
Stånggöl |
En djupgrop i Strävbäcken. Djup
så att en hässjestång fordrades för att nå botten. Här
bottenfrös inte bäcken, därför var det ett vinterkvarter
för en del av bäckens öringar. Bäcken börjar vid tjärnen
Hampt i Wintermossen. Kännemärke ett stort klippblock
intill. Henry Jansson uppväxt vid Gudmundsäng. |
|
B2 |
Mellersta Bäcktorp |
I bygden känt som Karlbergs,
efter sista brukarparet Karl Oskar och Beda Karlberg,
samt deras tre döttrar, Märta, Svea och Hanna. Brukarna
kända till namn och antalet familjemedlemmar sedan 1700
– talets mitt. Det är känt att bergsmännen i Nybergsbyn
placerade någon son eller måg på torpen i utmarken.
Torpet hade samma stamhemman som Norra Bäcktorrp . |
|
B2 |
Södra Bäcktorp |
Kan betraktas som en backstuga,
med högst obetydliga tillgångar till öppen jord. Den
första registrerade, som jag hittat, var Fredric
Carlsson född 1813 i Hjulsjö socken hustrun A.Stina
Matsdotter född 1811 i Ljusnarsberg , de finns medtagna
i husförhörslängden för 1830. Torpet sannolikt utlagt på
1880 – talet. Stamhemman nummer 4, eller i bygden
Westlunds. |
|
B2 |
Strävtorp |
I äldre handlingar stavas det
Sträftorp. Som brukare 1842 – 1850 anges Lantb. Anders
Karlsson född 1807 i Ljusnarsberg, hustrun Anna Christina
Matsdotter född 1811 i Ljusnarsberg de hade under den
tidsperioden 3 döttrar, här finns också upptagen bland
gårdsfolket Fördelsman Sexman Anders Hindersson född
1774 i Nyberget. Strävtorp var en del av Kronb.hemman
nummer 3 där Anders Hinderssons son Jan Andersson nu var
brukare. Sexman var av sockenstämman vald som
tillsynsman för kyrkans och prästgårdens underhåll,
tillika skulle han övervaka att tukt och goda seder
rådde i församlingen. Fördelsman innebar ett avtal om
mat och husrum samt vissa skjutsar till kyrkan. År
1850 anges Rockhammars bruk som ägare, och från och med
1868 Guldsmedshytte aktiebolag. 1944 genomgick huset en
tillbyggnad, en övervåning tillkom vilket tydligt
framkom då huset revs. Fram till 2004 fanns boningshuset
och ett stall kvar, hembygdsföreningen rev kvarvarande
byggnader detta år. |
|
B2 |
Fårhagen |
I denna inhägnade hage fanns en
del av byn Nybergets får på bete under sommarperioden.
Hällabodas får var bland andra med här har Torsten
Johansson berättat. Fårhagen är ett exempel på en s.k.
hopajol. Samfäld jord. |
|
B2 |
Per
Anders hage |
Från Laga skiftet 1840 |
|
B3 |
Gudmundsäng |
Först efter Laga skiftet 1840
finns torpet upptaget som Gudmundsäng. På
tegskifteskartan från 1793 framgår det att marken
tillhörde Carl Carls torp beläget 200 meter sydväst ut.
Efter Laga skiftet 1840 försvinner Carl Carls torp från
husförhörslängden och Gudmundsäng har tagit plats i
längden. Kartmaterialet visar att ett nytt hus har
tillkommit, Gudmundsäng. Boningshuset vid Carl Carls
torp fanns då fortfarande kvar, medan uthusen har
tillförts Gudmundsäng. Vid båda torpens hustomt finns en
tavla uppsatt. Henry Jansson, uppväxt vid Gudmundsäng,
samt arkivmaterial, kyrkolängder och kartor vid
Lantmäteriverkets kontoret i Örebro har väglett mig.
|
|
B3 |
Everts backe |
Kort brant backe före
Gudmundsäng, om man kommer söderifrån. Torpets sista
brukare Evert Jansson har lånat ut sitt förnamn som
benämning på ”motan”. |
|
B3 |
Carl Carls torp |
Torpets sista brukare var Carl
Carlsson född 1775 i Järnboås, hans hustru Maja
Andersdotter född 1780 i Ljusnarsberg. Boningshuset,
källaren, brunnen och några mindre ekonomibyggnader var
placerade omedelbart söder om nuvarande väg mot Kindla .
Källaren och brunnen är 2005 fortfarande synliga.
Boningshusets plats är utmärkt med en tavla, omedelbart
i närheten finns resterna efter en stor syrenbuske.
Torpet är numera helt inneslutet i en planterad
granpark. Evert Jansson den sista brukaren av
Gudmundsängs son, Henry Jansson, har berättat för mig
att hans mor hade släktband med de sist boende på Carl
Carls torp. |
|
B2 |
Dytagsåsen |
Allmänt vedertaget namn på det
skogsklädda höjdpartiet. Det är känt att där nyodling
pågick blandade man upp den nybrutna markens jord med
jord av en mullrikare konsistens. Kommer namnet från den
tid då nyodlarna i Strävtorpsbyn hämtade jord från det
nedanför berget liggande sankmarken? |
|
B3 |
Mellantjärnsbäcken |
Bäckens namn mellan Mellersta
Örlaxtjärn och mossen vid Örlaxtorpen. |
|
B3 |
Skoglunds botten |
Ingen har kunnat lämna mig
upplysning om vem denna kolare Skoglund var, eller
varifrån han kom. |
|
B3 |
Anders Anders fall |
Skogsmarken norr om
Röbergsdammen, enligt Torsten Johansson |
|
B3 |
Gullmunds torp |
Efter Laga skiftet 1840 finns
inte torpet och dess brukare med i husförhörslängden. I
samband med Laga skiftet skedde en stor förändring av
ägarstrukturen i Nybergets by. Rockhammar – Bors bruk
som varit bergsmännens förläggare, järnuppköpare,
övertog de hemman som hade inteckningar - skulder, hos
dem. De små bergsmanshyttorna hade sedan 1700 – talets
mitt stora svårigheter att få verksamheten att ”gå
runt”. Många tvingades att ta lån hos järnuppköparna.
Förändringen fick som tidigare nämnts återverkningar
även för torpens brukare på utmarken.
Det förekommer
två stavningar av torpets namn i husförhörslängderna.
Endast en del, troligen, husgrunden är kvar efter
det att vägen mot Örlaxtorpen byggdes. Tegskifteskartan
från 1793 vägledde mig vid sökandet efter torpets läge.
Straxt intill torpet går en stensatt gränslinje rakt
igenom den gamla åker marken. Vem eller vilka bodde här
efter Laga skiftet, var det någon av dem som finns
antecknade som boende på Nybergets ägor? En skylt är
uppsatt vid husgrunden med de sista kända brukarnas
namn. |
|
B3 |
Guldmunds äng |
På tegskifteskartan från, 1793,
har man valt Guldmunds äng, således det andra stavningen
av namnet. På båda sidorna av Strävbäcken är de
numrerade skiftena 242 och 243 namnsatta med Guldmunds
äng. Ännu i denna dag syns det att här varit en
slåtteräng, området har parkkaraktär . |
|
B3 |
Liggmilsbottnar |
Omkring 100 meter öster om
nuvarande väg mellan Gudmunds äng och Örlaxtorpen finns
resterna av liggmilsbottnar. Träkolsframställning i
liggmilor var den vanligaste kolningsteknik som användes
före resmilornas tillkomst. Den äldsta kolningstekniken
i Sverige, var kolning i en koniskt formad grop, inte
olik en fångstgrop för varg. Under 1500-talet då vi
införde en del tysk teknik i landet, kopierade vi den
tyska tekniken att framställa träkol i liggmilor. Även
de inflyttade skogsfinnarna använde liggmilor.
Vallonerna
som invandrade till Sverige under 1600-talet framställde
träkol i resmilor, tekniken anammades och spred sig fort
till de delar i landet som framställde träkol. Tekniken
var den dominerande in i vår tid . |
|
B3 |
Wästra Örlaxtorp |
Torp under Nybergshemman nummer
1, efter Laga skiftet 1840 anges torpet som 1/8 mantal
under Rockhammars bruk. Jag kan följa brukarna sedan
1700-talets mitt, tidigare anges brukarna under ”sin”
kronobergsman, i dagsläget en närmast omöjlig uppgift
att veta var de hör hemma. Eftersom personerna finns
upptagna under sin bergsman kan de vara torpare, men
också anställda vid stamhemmanet. Före Laga skiftet hade
varje Kronohemman i Nybergets by cirka 900 tunnland mark
uppdelad på ett stort antal ”lotter” inom bymarken.
Torsten Johanssons mor Ester var uppvuxen på torpet. |
|
B3 |
Östra Örlaxtorp |
Torp under hemman nummer 1. Fram
till 1900 - talet var båda Örlaxtorpen betraktade som en
enhet. Definitionsmässigt 1/8 mantal Örlaxtorp De
uppgifter som står till mitt förfogande gör att det är
svårt att bestämt ange vem som bodde var. Det Östra
torpet var det sist bebodda. Erik Lönnström med familj
var de sist bosatta, som brukade torpens jord. Familjen
flyttade 1966. Bostadshuset brändes ner av dåvarande
ägaren, Domänverket, under 1980-talet . |
|
B4 |
Honsabotten |
Kolbotten med finskklingande
namn. Torsten J. är uppgiftslämnare . |
|
B4 |
Lortbron |
Kavelbro över ett sank del av
kol - kärrvägen mellan Hällaboda och Kotjärnstorpet . |
|
B4 |
Hyttskogskärret |
Kärrmark norr om Hyttskogshöjden |
|
B4 |
Norra
Hyttskogshöjden |
Höjd med branta partier mot
söder och sydost. Överdelen av berget har en
hällmarksplatå. Namnet finns med i Laga
skiftesdokumenten från 1840 |
|
B5 |
Brännan |
Skogsmark, med detta
fantasieggande namn. Området är den sanka delen av
terrängen, som återfinns öster om vägen mot Kroktjärn |
|
C4 |
Körarförläggning |
Här fanns från 1800-talet och in
på 1900-talet en förläggning för körare och hästar. Som
förut nämnts var det mest värmlänningar som bodde här
under avverkningssäsongen. Tydliga spår av bostadshus
och stall. Platsen försedd med en upplysningstavla. |
|
C2 |
Hoas berg |
Skogsklädd bergrygg. Ytterligare
ett finskklingande ortnamn. Men vem var denne Hoa? |
|
C1 |
Skräddar Gretas |
Backstugtomt invid sockengränsen
mellan Linde och Ljusnarsberg. Lämningar efter eldstad
och en mindre odling skönjbara. SkräddarGreta, hette
Greta Maria Ersdotter, var född den 5 maj 1825 på torpet
Kämpetorp i Hjulsjö socken. Hon bodde här med sina barn
mellan 1850 – 1870. Vad var det hos henne som gjorde att
platsen ännu bär hennes namn, trots att stugan var
bebodd före henne, men också senare? Hon bodde här under
de svåra svältåren 1867–68. Hur försörjde hon sig och
barnen. Här har många, efter henne, varit bosatta som
inte lämnat några spår efter sig. Platsen är utmärkt med
en tavla. |
|
C1/C2 |
Bullerbäcken |
Vattendraget kommer från
Wintermossen, rinner förbi Gäddtjärnstorp, på väg mot
Gäddtjärn. Intill bäcken går en stig till Wintermossens
by. SkräddarGretas backstuga finns alldeles intill
stigen då du passerat sockengränsen. |
|
C2 |
Fulberget
eller
Gäddtjärnsberget
Foto |
Ett ”fult” berg. Blockrikt och
svårframkomligt.
Idag har vi andra värderingar på vad som är fult i
naturen, Fulberget är sedan 2009 ett naturreservat.
I det bergiga landskapet har skogen utvecklats fritt
under lång tid. Här finns blockiga branter med fina
lodväggar, svackor med sumpskog men också äldre lövträd.
Den gamla barrskogen erbjuder gott om bra livsmiljöer
för känsliga och hotade djur och växter.
Skogen ligger i kuperad
terräng vid Hoas berg och Gäddtjärn. Träden är mest i
100- till 140-årsåldern, men det finns också granar och
tallar som kommer upp till den dubbla åldern. Den
sydvästra delen av reservatet har tidigare brukats som
trädbevuxen ängsmark. |
|
C2 |
Djupvassen |
Bäckravinen öster om Fulberget .
Torsten Johansson |
|
C2 |
Gäddtjärnstorp |
Brukarna kända sedan 1832.
Torpet ”lades ut” 1954 då den sista bofasta,Torsten
Larsson, flyttade. Han var Lisa Lönnströms, på
Örlaxtorps bror. Uppvuxen på syskonens föräldrahem
Myggsjöbacke i Södra Bredsjö rote och Ljusnarsbergs
socken. |
|
C2 |
Gäddtjärn |
Hit kommer vatten från
Djupvassen och Bullerbäcken, med avrinning till Dammsjön
. |
|
C3 |
Stora Stenfallet |
Stenblocksrik
skogsmark .Torsten Johansson |
|
C3/D3 |
Trebackavägen |
Vinterväg för skogsprodukter
från Kroktjärnsområdet. Vägen passerar Kroktjärnsängarna
och Örlaxtorpen till upplags- och omlastningsplatsen vid
Röbergsplan i norra delen av Dammsjön. Oftast trampade
man ner den första snö, särskilt genom vattensjuka
partier av vägen. Marken frös på så sätt fortare, och
det blev en bra bärighet för häst och kälkar.
Vintervägarna på kartan är markerade med dubbla streck,
vandringsstigar och kolkörarstigar med ett enkelt
streck. |
|
C3 |
Pinklaberget |
Här finns många stora stenblock,
några bildar en grottliknande kammare. |
|
C3/D3 |
Sandudden |
Enl. Torsten Johansson |
|
C3 |
Pinklamossen |
Mitt i mossen har det funnits en
tjärn, numera ett sankt ”fly”. På 1793 års
tegskifteskarta anges den som Ormtjärn. Har namnet
Pinklamossen någon anknytning till den finska
invandringen till området på 1600–talet? |
|
C3 |
Ormtjärnstegen |
Från tegskiftet 1793 |
|
C3/C4 |
Örlaxbäcken |
Vattenvägens namn mellan
Örlagtorpen och Dammsjön. Örlax är den äldre benämningen
på bäcköring. Det finns ännu ett bestånd i bäcken och
tjärnarna däremellan. |
|
C4 |
Örlaxtjärn |
Den nedre tjärnen i
vattensystemet, inbäddad i storskogen ligger den där som
ett smycke. Det becksvarta vattnet rymmer en o annan
örlax. Du kan märka dom när de ”vakar”. Bäst en tidig
morgon eller sen sommarkväll, när myggorna dansar över
vattenspegeln. |
|
C4 |
JanOls berg |
Vem var denne JanOls, som gav
berget namnet? Torsten J. visste det inte. |
|
C4 |
Fiskleken |
I anslutning till fisklekplatsen
finns en cirka 10 meter bred tuvformad ö, som flyttar
sig något under året. Ön kallas ”Gröna tuva” och finns
beskriven i Laga skifteshandlingarna från 1840. |
|
C4 |
Änga berg |
Benämningen på detta skogsklädda
berg enligt Torsten J. |
|
C4 |
Långtjärn |
Långtjärn är numera en vik i
Dammsjön. Vattenståndet har efter masugnsbygget vid
Hammarbacken höjts i flera etapper, därför har tjärnen
blivit en vik av Dammsjön. Ännu på 1940–talet använde
man sig av den landbrygga som skilde vattnen åt, vid
förflyttning till endera sidan. Vid extrema torrsomrar
är landbryggan synlig. Efter tillkomsten av
vattenkraftstationen vid Guldsmedshyttan är
vattenmagasinen i Dammsjön, och övriga sjöar reglerade. |
|
C4 |
Långtjärnstegen |
Benämns sjölandet mellan
Finntorp och RenPers backe. Tegskifteskartan 1793. |
|
C5 |
RenPers backe |
Brant och krokig backe, numera
en del av vägen mot Kotjärn. Namnet har backen fått av
en av de värmländska timmerkörarna, kallad RenPer. Han
var deras förkörare. Vid ett tillfälle när RenPer var på
väg nerför backen försköt sig timret på kälkarna. Han
fick en del av stockarna över sig, och hamnade under
lasset. Hur svårt skadad han blev har jag inte kunnat
utröna. Klart är dock att backen fått sitt namn efter
den skadade värmländska timmerköraren. Torsten
Johansson. |
|
C5 |
Kallkälla |
Ett kallkälla med en stark
källåder, öppet även vintertid. Torsten J. |
|
C5 |
Slöjdar torp
eller
Slögda torp |
Ett av de äldsta torpen utanför
bykärnan. Torpet finns markerat på 1688-års karta, då
med namnet Slögda torp. Kartan förvaras på Lantmäteriet
i Gävle. Namnet har sedan förvanskats till Slöjdartorp.
1702 hette brukaren Nils Nilsson och hustrun Brita
Pärsdotter, denne Nils var en av de aktiva bergsmännen
vid Nybergshyttan. Jag har dokumenterat brukarna fram
till 1940. Efter den sista bofasta brukaren hade
kyrkoherden i Guldsmedshyttans församling torpet som
fritidsbostad. Torpet har ett högt läge med en storlagen
utsikt över Dammsjön och höjderna nordost ut. Nu 2005 är
stugan och uthus i ett fallfärdigt skick . |
|
C6 |
Kallkälla |
Ungefär 150 meter norr om
torpet, i en aspdunge, finns en kallkälla, Torsten J.
visade mig den . |
|
C5/C6 |
Slöjdarkullen |
En utmärkt utsiktsplats,
Bergslagsleden passerar berget. Från Hällaboda finns en
kärrväg som går i sluttningen av Slöjdarkullen och ner
till torpet. Förr flitigt använd alla tider på året
enligt Torsten J. |
|
C5 |
Ålbohagen |
Här förekom hackslåtter ännu på
1950-talet. Namnets härkomst, se Hällaboda/Hålboa .
Torsten J. |
|
D6 |
Kakelugnstaggen
|
Kallkälla med detta egendomliga
namn |
|
C6 |
Vilsten |
På kärrvägen mellan Hällaboda
och Kotjärn, efter Stenbron, ligger ett stenblock som
skapat för en vilopaus, till vilket den också användes.
Torsten J. |
|
C6 |
Stenbron |
På kärrvägen från Hällaboda till
Kotjärn, passerar vägen en sankmark. Där har man fyllt
igen kärrpassagen med ett stort antal kullerstenar för
att öka framkomligheten, därav namnet. |
|
C6 |
Hästhagsåkern |
Åkern där Hällabodas hästar
betade, betesmarken syns ännu där den ligger inbäddad i
granskogen. |
|
C6 |
Hällaboda
eller
Hålboa |
Ett mycket gammalt hemman.
Ursprungsnamnet Hålboa anses betyda en säterliknnde
plats på utmarken. Hällaboda är satt till ¼ hemman under
kronobergsmanshemman Nr, 3 i Nybergets by. Bergsman Jan
Jansson kommen från Rasbacken eller Rasiebacken under
Wintermossens by i Ljusnarsbergs socken ingick äktenskap
med bergsman Per Jansson och hustrun Greta Nilsdotters
dotter Maria år1805. Genom giftermålet blev han de facto
ägare till Hällaboda. Jan Jansson kom att bli en av
bygdens stora söner. Titulerad bergsman, byggmästare och
stegresare. Stegresare bör förklaras närmare.
Masugnspipans inre är formad som ett amforkrus.
Stegresarens uppgift var att med en genialt formad mall
se till att masugnspipan fick rätta proportioner. Ett
ansvarsfullt statusjobb vid den här tiden. Efter ett av
sina uppdrag lät han tillverka en brudkrona till en av
sina döttrars giftermål, brudkronan har sen dess gått i
arv inom släkten. Jan Jansson fick ett tragiskt slut på
detta livet. Han stångades så svårt av en av gården
tjurar att han avled den 14 september 1857. Torsten
Johansson, vår granne, var uppvuxen vid Hällaboda. Efter
faderns död 1951 brukade Torsten gården fram till den 3
juli 1954 då inventarierna auktionerades ut. |
|
C6 |
Lindor |
Vid laga skifteshandlingarna
1840 markeras området på båda sidorna om den gamla
branta uppfartsvägen till Hällaboda som lindor. Ännu på
1960 talet då jag och min familj bodde vid Hällaboda
hade området ädelskogskaraktär med ask, lind, hassel och
lönn, samt mängder av sydbergsväxande blommor. |
|
C6 |
Basthålet |
Ännu en kallkälla med ett
egenartat namn. Att så många kallkällor finns bevarade,
och i gott skick, får tillskrivas det faktum att
körkarlen på timmerforan måste se till att hästen fick
vatten. Av den anledningen underhöll man dem. |
|
C6 |
Husfallskullarna |
Mjukt rundade berg väster om
Husfallet |
|
B6 |
Holmsjöbäcken |
Förbinder Kotjärn med Holmsjön |
|
C6/D7 |
Husfallet
eller
Husafallet |
Torpet ligger under Danshyttans
by. 1775 brukades torpet under Kronobergsmanshemman nr.
2. Jag har kunnat följa brukarfamiljerna från den tiden.
Av husförhörslängderna för Nybergets by framgår det att
den årliga kristendomskontrollen skedde där. |
|
D7 |
Husfallsmossen |
Södra delen av Hällabomossen
innanför Danshytte rå, benämns Husfallsmossen. |
|
C7 |
Hampusa backe |
Brant ”hålväg” över Kampaberget
fram till Laggarboda. |
|
C7 |
Stora botten |
Kolbotten som gör skäl för
namnet, den är omfångsrik. Torsten Johansson. |
|
C7 |
Kampa berget |
En mäktig bergklack ovanför
Hampusa backe |
|
D1 |
Karl Arons torpet |
Karl Arons eller Södra
Busktjärnstorp som är det kamerala namnet. Torpstugan
var placerad 10 talet meter in på mark inom
Ljusnarsbergs socken. Medan fähuset och källaren var
belägna inom Linde socken. Ett faktum som vållade en
mångårig tvist mellan Guldsmedshytte AB och makarna
Nord. Makarna gjorde en uppmärksammad sparkfärd till
Stockholm för att protestera hos kung Oscar, dock utan
att få framföra sin protest hos majestätet. De byggde
upp en ny tillvaro på det nyuppförda torpet beläget
2-300 meter in på Ljusnarsbergssidan. Fähuset blev
aldrig helt färdigt i deras livstid. Karl Aron Nord och
Anna Katarina Henriksdotter dör inom loppet av några
månader på våren 1915. |
|
D1 |
Karl Arons kil |
Ett kilformat skogsområde mellan
bäckarna från Busktjärn och Wintermosstjärnen. Detta
skogsområde hävdade Karl Aron att han ägde sedan
barndomen. Vid en rättegång i häradsrätten i Linde,
hösten 1910, hävdade Karl Aron sin ägarrätt till
området. Rätten ogillade emellertid hans framställning.
Vid rättegången var Karl Aron 80 år och ofärdig, trots
detta hade han tagit sig till rättegången gående de 2.5
milen. Ett exempel på en av samhällets ”små” bebyggare,
som ensam slogs för sin uppfattning i ”rättvisans”
boning, utan advokathjälp. |
|
D2/D3 |
Finnakvarnsbäcken |
Allmänt vedertaget namn på
bäcken mellan Busktjärn och Dammsjön. Finnakvarn syftar
i detta fall på en skvaltkvarn, ägd och använd av
torparna i området.
Vid Hammarbacken fanns en
tullkvarn där mjölnaren tog betalt för mängden säd som
maldes till mjöl, samtidigt erlade man en kvarntullskatt
till staten.
Inom Hammarbacksområdet har det funnits
skvaltkvarnar i vattendragen vid Laggarboda,
Rasbackstjärn, Myggsjösund, vid utloppet av Lilla
Myggsjön i Finnakvarnsbäcken och på några platser till,
omedelbart söder om Nybergsbyn fanns fram till slutet av
1800-talet en mjölkvarn i ån mellan Dammsjön och
Gränsjön. |
|
D1 |
Paskalampen |
Paskalampen, översatt till
svenska, Lorttjärn. Det är en av gungfly kantad
skogstjärn, i rågången, mellan Linde och Ljusnarsbergs
socknar. Tjärnen har även benämnts Bråttjärn, på en
1800-tals karta. På fastmarken 100 meter söder om
tjärnen står en 2 meter hög sten, påfallande lik en
bautasten |
|
D2 |
Finnakvarnstall
Foto |
En av bygdens sparade mäktiga
tallar. Cirka 27 meter lång, och i brösthöjd 258
centimeter i omkrets. |
|
D2 |
Karl Arons vilsten |
Stenen finns intill stigen
mellan Påltorp och Karl Arons. Den liknar en låg stol
med ryggstöd och sits. Det sägs att den användes av Karl
Aron som viloplats på väg bort eller hem. Intill stenen
finns en uppsatt skylt |
|
D2 |
Damsjötorp
och
Påltorp |
I skydd av den söder om torpen
liggande Pålkullen har odlarna med stora arbetsinsatser
anlagt små åkertegar. Avståndet mellan torpstugorna var
cirka 300 meter. Torpen lades ut på 1880-talet, men
tegarna brukades ända in på 1950-talet, enligt Åke
Lönnström, son till brukarna på Gäddtjärnsfall. Skyltar
är uppsatta som visar torpstugornas läge. |
|
D3 |
Bullerfallstegen |
Namnet sönderfaller i tre delar,
buller i detta fall bäcken intill som bullrar. Fall
berättar om att skogen tagits bort genom fallbränning –
huggning, teg i betydelsen liten åker. Således liten
åker på fallet vid Bullerbäcken. |
|
D2 |
Pålkullen |
Bergklack med bra utsikt över
Dammsjön. Namnet från första brukaren av Pålkullen han
hette Per Pålson. |
|
D2 |
Pålbotten |
Kolbotten på östra sidan av
Pålkullen, intill Jan-Karls mosse. |
|
D3 |
Lill-Jans äng |
”Slog” i en sjövik av Dammsjön.
Nu, sedan vattenståndet i Dammsjön höjts, är ängen en
del av sjöviken. Namnet från torparen Lill-Jan Andersson
på Östra Nybergstorp. Han var brukare där från
1840-talet till sin död 1867. |
|
D3 |
Jan-Karls
mosse |
Blötmyr i
Finnakvarnsbäcken sydligaste del. |
|
D3 |
Finnakvarnstegen |
I dag skogsmark på östra sidan
av Finnakvarnsbäcken. |
|
D2 |
Svanbottenfallet |
Skogstrakt, namnet troligen från
torparen på Dammsjötorp. Jan Petter Svanström, brukare
där mellan 1850-1870. |
|
D2 |
Martornsbotten |
Kolbotten med detta egenartade
namn. Äldre personer i bygden vet var kolbotten är
belägen, men ingen har kunnat förklara var namnet kommer
ifrån. |
|
D2 |
Svanhalsbotten |
Kolmilsbotten. Se förklaring av
Svanbottenfallet. |
|
D2 |
Svanbotten |
Kolbotten. Se förklaring av
Svanbottenfallet. |
|
D2 |
Tjärdals kullen |
Artur Nord, uppvuxen vid
Busktjärnstorp har berättat att här har det funnits en
tjärdal för framställning av trätjära |
|
D2 |
FinnPelles mosse |
Blötmyr väster om
Svanbottenfallet. Torsten J. |
|
D3 |
Pålplan |
Allmänt använt namn för
fastmarken i Dammsjön norra del. Förr, på hästforornas
tid, upplagsplats för skogsprodukter. |
|
C3 |
Gäddtjärnsbäcken |
Vattendrag mellan Gäddtjärn och
Dammsjön. |
|
C3/D3 |
Springelshugg
|
Egendomligt namn på skogsskiftet
på västra sidan av Dammsjön. Torsten J. |
|
D3 |
Röbergsplan |
Upplagsplats för skogsprodukter
som fraktats på Trebacka vägen |
|
D3 |
Tors botten |
Gammal kolbotten, dit hästen Tor
från Gäddtjärnsfall, ofta gick för att beta och vila.
Artur Nord. |
|
D3 |
Stora långsbacken |
Långsluttande backe på den gamla
kärrvägen mellan Nyberget och Strävtorp. Artur Nord. |
|
D3/D4 |
Långsyna |
När den gamla kärrvägen byggdes
ut och rätades, som ett AK projekt, under
arbetslöshetsperioden i början av 1930-talet, döpte
folkhumorn den 500 meter långa vägsträckan till
Långsyna. Torsten J. |
|
D3 |
Bottenlösa taska |
Den pungliknande nedre delen av
kärret har fått detta något ekivoka namn. Torsten J. |
|
D3 |
Sandvika |
Sjövik i Dammsjön med sandig
botten. |
|
D4 |
Abborrhälla |
Omtyckt fiskeplats. Torsten J |
|
D4 |
Norra Öviken |
Beteckning på vattenområdet
nordost om Storön. Laga skiftes handlingarna. |
|
D4 |
Vägsten |
Upprest intill gamla kärrvägen
mot Strävtorp. Inhuggen inskription A.K, K.P. E.K,
samt V.B. I överdelen av stenen är en pil inhuggen samt
årtalet 1896. Skyltförsedd. |
|
D4 |
Fräkenviken |
Sjövik, numera växer ingen
fräken där. |
|
D4 |
Storön |
Hit ut fraktade Skogvaktaren W.
Johansson sina får för sommarvistelse på ön. På ön fanns
också ett fårhus. Uppgift av sonen Stig Johansson i
Nyberget. |
|
D4 |
Södra Öviken |
Vattenområdet sydost om Storön.
Benämns så i Laga skifteshandlingarna. |
|
D4 |
Grundet |
Bergklack som ”vakar” straxt
under vattenytan |
|
D4 |
Altarsten |
Har skall enligt
bygdetraditionen två barn ha drunknat, i samband med
bad. |
|
D5 |
Finntorp |
Vid tegskiftet 1793 är torpet
upptaget under Bergsman Olof Perssons 3/8 hemman, som i
sin tur var en del av helhemmanet nummer 1. Även benämnt
Gamla Per Ols hemman.
De flesta finntorp i bygden,
där brukarna bedrev svedjebruk, är anlagda i höjdläge,
ofta i söder eller västerläge. Finntorp är anlagt intill
Dammsjöns södra del.
Vid Gustav Wasas kungsgård
Råsvars i norra delen av sjön Råsvalen, anlagd under
1500-talet första hälft, arbetade hitkomna finnar i
traktens gruvor och hyttor. Torpet kan vara en nyodling
gjord av en av dessa finnar. Tegskifteshandlingarna 1793. |
|
D5 |
Finntorpstäppan |
Täppan eller åkertegen är ännu
inte helt igenväxt år 2005. Tegskifteshandlingarna 1793. |
|
D5 |
Finnars lador |
I tegskifteshandlingarna från
1793, med tillhörande karta, är ladorna utritade och
namngivna. |
|
D5 |
Slåtterfallet |
Slog som sträckte sig ner till
sjöstranden. |
|
D5 |
Slöjdarhagen |
Slog och hagmark mellan Kardusen
och Slöjdartorp. |
|
D5 |
Lafallet |
Det dialektala namnet för lada
är ”la,a”. Jag tror att detta ligger till grund för
Lafallet. Intressant är att inom samma område fanns
Finnars lador på 1793 års tegskifteskarta. Den sista
höladan i området försvann under 1950-talet säger Gunnar
Karlsson , ”Nybergs Gunnar”. |
|
D5 |
Olof Pers täppa |
Olof Persson född 1688 i
Nyberget och hustrun Anna Ersdotter född 1688 i
Gränshytta var ägare/brukare av Kronobergsmanshemman
nummer 1 fram till 1750, då sonen Per Olsson född 1718
övertog gården. På tillgängligt kartmaterial framgår det
att byggnader är inritade på området omkring
Björkbrobäcken. Där skylten är placerad finns rester av
en mur med eldstad. |
|
D5 |
Westra Nybergstorp
eller
Kardusen |
Kardusen är det lokala namnet på
ödetorpet. I Laga skifteshandlingarna från 1840 benämns
torpet Enkans täppa. Den sista fast boende var troligen
Lisa Greta Persdotter född 1824 i Jernboås och död 1891.
När 1800-talet bröt in hade gården nummer 1 delats
mellan tre arvsberättigade personer. Efter den tiden ser
det ut som att Kardusen blivit undantag till hemman
nummer 1. |
|
D5 |
Christians körrgård |
Egendomligt namn på en
kolbotten. Torsten J. visste inte varifrån namnet
härstammar. Jag har en egenkonstruerad teori. Någon med
namnet Christian har omkommit i kolmilan vilken blev
hans kyrkogård. |
|
D5 |
Hästhagen |
Beteshage för Nybergsbyns
hästar. |
|
D5 |
Finntorpstegen |
Skogen i området avverkades
1995. Efter avverkningen framträder åkern/tegen tydligt.
Dess storlek framgår av tegskifteskartan från 1793 |
|
D5/D6 |
Björkbrobäcken |
Bäck som rinner från
Hällabomossen till Dammsjön. |
|
D5 |
Teodors täppa |
Namnet har åkern fått efter
Teodor Westlund som brukade Hemman nummer 4 i Nyberget i
många år, under första hälften av 1900-talet. Planterade
granar upptar numera hela täppans yta innanför
stenmuren. |
|
D5/D6 |
Hålbovägen |
Benämningen på vägen förekommer
i Laga skiftes handlingarna från 1840. Vägen går till
Hålboa, som Hällaboda kallades före 1700-talets mitt. |
|
D5 |
Grufhulta tegen |
Namnet förekommer i Laga
skifteshandlingarna och kartan till dito. |
|
D6 |
Grens botten |
Kolbottens namn efter Henning
Gren. En av brukarna av Hällaboda under 1900-talets
första decennium. |
|
D6 |
Hällabomossen
Foto |
Svår att beträda höst och vår.
Idag naturreservat, 92 ha.
Bildat 2009.
Vinden susar i
de gamla träden och från grenarna hänger lavar i långa
härvor.
Reservatet består av själva
mossen, gammal barrskog och sumpskog. Hög luftfuktighet,
många lövträd och död ved bidrar till reservatets höga
naturvärden. Här finns ett rikt fågelliv och en stor
förekomst av ovanliga lavar, svampar och mossor – så
kallade kryptogamer. |
|
E1 |
Skrynktorp eller Axkärn |
Torpet har ett högt läge ovanför
tjärnen, med högst obetydligt uppodlade ytor.
Kronobergsmanshemman nummer 3 är torpets stamhemman. Det
lokala namnet Skrynktorp användes i Laga
skifteshandlingarna. Torpet lades ut på 1870-talet. |
|
E1 |
Acktjärn |
Jag har funnit tre olika namn på
tjärnen, under 1700-talet kallas tjärnen Hagekärn, för
att under en period kallas Axkärn, och numera Acktjärn. |
|
E2 |
Älgtjärnarna |
Numera finns inget öppet vatten
i tjärnarna, endast vattensjuk myrmark. 1793 års karta
över Nybergets by ger intryck av små ”vattengölar”. |
|
E2 |
Älgtjärnsberget |
Vackert skogsområde med utsikt
över Älgtjärnarna. Nyckel biotop 8,5 ha. |
|
E2 |
Gruv Pelles mosse |
Blötmyr omgiven av bergknallar. |
|
D2/E4 |
Karl Arons väg |
Karl Aron Nord hade en väl
använd stig mellan Busktjärnstorp och byvägen mellan
Nyberget och Röda stubben. Stigen har kommit att kallas
Karl Arons väg. Karl Aron Nord använde sig av stigen då
han hade ärenden till den östra delen av bygden. Vid
Hammarbacken fanns ända in på 1960-talet en lanthandel,
där han och många andre i skogsbygden gjorde sina inköp.
Jag märkte ut stigen 1990 så ännu kan du ta dig en tur
mellan Hammarbacken och Busktjärnstorp. |
|
E2/E3 |
Gladtjärn |
På bygdens mål ”Glattjärn”. |
|
E2 |
Gladtjärnsmossen |
|
|
E3 |
Odala fält |
Bergskärning där brytning av
järnmalmsbärande berg förekommit. Från Maja
Forslundssamlingen har jag hämtat en skröna från
platsen. Uppgiftslämnare P. E-n född i Linde bergslag
1835. ”Så kola je e mila inve Odalgruva men de va ingen
som arbeta der om nättra men ja kunde stå halva timar ve
mila å höra hur de arbetades, ja tyckte nog dä va lite
kusligt i blann”. |
|
E3 |
Olles
botten |
Torsten J.
visste namnet på kolbotten, men inget mer. |
|
E3 |
Storbråta kullen |
Mäktigt berg. I dagligt tal
benämnd Bråtakullen. Har namnet något samband med att
bränna fall? |
|
E4 |
Östra Nybergstorp
eller
Lill Jans
torp |
Brukarna kända sedan 1840, då
benämndes det Lill Jans torp. Torsten J. berättade att
det var ett mycket gammalt torp som han uttryckte så
här: de ha gammelt folk på skogen sagt. Torpet utlagt på
1940-talet. Ännu är fähusets murar välbevarade. |
|
E4 |
Norra gatan |
Namnet hämtat från Laga
skifteshandlingarna. Upptaget som gemensam mark av byns
brukare. |
|
E4 |
Knecktorp
eller
Knekttorp |
Nuvarande namn Knekttorp tillkom
i början av 1900-talet. Ursprungsnamnet var Knecktorp.
Brukarna kända sedan 1840. Låg under Nybergshemman
nummer 4. Friköpt med fastboene. |
|
E4 |
Kofallsudde |
Här samlades korna på kvällen
innan det var dags att ta in dem i ladugårdarna för
kvällsmjölkningen. Fram till 1952 hade byns brukare, och
andra, sina kor på skogen, för bete, under sommaren.
Markägaren Frövifors/Örebro Pappersbruk drog därefter in
den förmånen. Torsten J. |
|
E4 |
Jan Ers gubbens
”ve sten”
|
En cirka 2.5 meter hög sten
formad som en stolsits. Numera står stenen i vattnet,
innan sjön reglerades stod stenen på land. Enligt sägnen
skulle en gammal man, Jan Ers kallad, samlat ved i
hyllan. Han hade rep utlagda på vilka veden travades för
vidare transport hem, med bördan på ryggen. |
|
E4 |
Kyrkevägen |
Vägen från hyttbron i Nyberget
och vidare mot Hammarbacken beskrivs med detta namn på
Laga skifteskartan från 1840. |
|
E4 |
Björkvikstorp |
Ingen fastboende i bygden
använder detta namn, Fallatorpet är det som är gångbart.
Ingen av bygdens äldsta, som jag frågat, visste varför
torpet har detta namn. |
|
E4 |
Knekttorpsviken |
Före namnförvanskningen
Knecktorpsviken. |
|
E4 |
Kallfisen |
I nuet skogsmark, förr
slåtterskog och mulbete. |
|
E4 |
Nothushagen |
Hagmark vid nothuset, där
redskap för att dra not förvarades. Laga
skifteshandlingarna 1840. |
|
E4/G5 |
Gränssjön
Foto |
Enligt ortnamnsregistret kallades
sjön år 1684 för Gränshyttesjön, förenklades år 1760
till Gränssiön eller Gränssjön för att år 1836 slutligen
få namnet Gränsjön |
|
E5 |
Sindertipp |
Ännu finns ”sinderkakor” eller
slaggkakor från Nybergshyttan vid sjöstranden. Innan
utslaget av järn från hyttan kunde ske, avtappades
föroreningarn. Dessa hade bildat en slagg som flöt
ovanpå järnet. Slaggen har inslag av vanligtvis blå
eller gröna kristaller, som i dagligt tal kallas
bergslagskristall. |
|
E5 |
Gröntäppan
eller
Rytäppan |
Uppodlad mark ännu skönjbar
söder om hemman 4 eller Westlunds. Täppa är en liten
åker. Laga skifteshandlingarna |
|
E5 |
Sjövreten |
Mindre åker i anslutning till
åns utlopp i Gränsjön. Laga skifteshandlingarna. |
|
E5 |
Fähustäppan |
Uppodlad mark runt
fähuset-ladugården vid hemman 4, på senare tid benämnt
Westlunds, före det Rosendalska. Laga
skifteshandlingarna. |
|
E5 |
Hyttbron |
Numera finns inte någon bro över
ån på denna plats. Kartmaterial från 1800-talet visar
att bron var förbindelsen mellan östra och västra sidan
av byn. Hyttan låg något norr om bron. Laga
skifteskartan 1840. |
|
E5 |
Kålgården |
Området intill ån på dess östra
sida användes till odling av rotfrukter. Kålrötter,
kryddor och på senare tid potatis. Laga
skifteshandlingarna. |
|
E5 |
Smedjor |
Till varje hemman hörde en
gårdssmedja. Under 1940-talet namngavs de efter
hemmansbrukarna som var Gren, Flykt, Hansson och Wilhelm
Johansson. |
|
E5 |
Främsta tegen |
Namnet på den teg som låg
närmast byn. Laga skifteshandlingarna. |
|
E4/E5 |
Nybergets bykärna |
I bykärnan fanns redan på
1500-talet fyra kronobergsmanshemman placerade i
närheten av hyttan. Hyttan blåstes ner under 1800-talets
första decennium. Därmed var bergsmansepoken i stort
sett till ända. Utifrån kommande ekonomiskt välbeställda
personer kom framdeles att äga gårdarna och råda i byn. |
|
E5 |
Kronobergsmans-hemman nummer 1
|
Fram till tegskiftet, som ägde
rum under sista decenniet av 1700-talet, var hemman
nummer 1 en odelad enhet. Tegskiftet av byn var
föranlett av lagenlig delning av gamla Per Olssons
helhemman. Arvtagarna hette Olof Persson, Magnus
Danielsson och avlidna Per Perssons arvingar. Efter
tegskiftet fick berörda arvtagare tillsammans 1082.22
tunnland mark i Nybergets by. Hemman 1 var vid den tiden
en kringbyggd gård. I dag återstår endast en del, den
som alltid varit vänd mot Norra gatan. |
|
E5 |
Kronobergsmans-hemman nummer 2 |
Ägare före tegskiftet Afledne
bergsman Hindrik Perssons Enka, Catharina Ersdotter och
hennes omyndige barn, ägardel ½ hemman.
Bergsmannen
Per Olsson och dess hustru Anna Larsdotter, såsom för
hemmanet skrifven, ägardel ½ hemman.
Vid tegskiftet
benämns gården Hindrik Perssons och unge Per Ols hemman.
Nu 2005 återstår bostadshuset, med sin
karaktäristiska gjutjärnsskorsten, ett ombyggt
loftgångshus samt fähuset. |
|
E5 |
Kronobergsmans- hemman nummer 3 |
Äldre personer i bygden benämner
gården ”Porten”, säkert beroende på att det är den enda
gården där portlidret finns kvar. I nämnda portlider är
en gjutjärnshäll uppsatt på ena väggen. Inskriptionen är
skriven på latin, ”det sägs att det är en gravhäll från
Linde kyrka”. Även här pryds skorstenen av en gjuten
bergsmanssymbol. Fähusdelen finns kvar likaså ett uthus
av ”sinder” eller slaggsten. |
|
E5 |
Kronobergsman- hemman nummer 4
|
1793 kallas gården Rosendahls
hemman. Anledningen till detta var att Gudmund
Bengtssons måg Isac Rosendahl, tog över gården efter
Gudmund Bengtssons död. Rådman Gudmund Bengtsson blev
mer eller mindre tvingad att flytta från Linde efter den
stora branden 1688. Borgerskapet i staden ansåg att han
inte tillräckligt kraftfullt ingripit vid överlämnandet
av en vräkningshandling till en i staden boende med
namnet Pelle Welamsson. Denne Pelle W. blev så desperat
av delgivningen att han satte sin gård i brand, elden
spred sig och staden blev lagd i ruiner. Det sägs att
Pelle W. på grund av detta tog sitt liv med ett svärd.
Den 27 augusti 1689 avsade Rådman G. Bengtsson sig
sitt ämbete som rådman, därefter flyttade han till
Nyberget där han köpt kronobergsmanshemman nummer 4. |
|
E5 |
Storgrufvetorp |
Torpet är utlagt under sista
decenniet av 1800-talet. Ingen boende i bygden kunde
vara behjälplig vid bestämning av torpplatsen. Via Laga
skifteskartor och systematiskt letande kring Storgruvan
och Nyberget fann jag rester av torpplatsen. Torpet var
beläget intill gamla utfartsvägen mot Reboda. Boplatsen
hade hemman nummer 3 som stamhemman. En torptavla är
uppsatt intill husgrunden. |
|
E5 |
Storgruvan |
I den äldsta delen av skärningen
syns tydliga spår från tiden då brytningen skedde genom
tillmakning, d.v.s. uppvärmning av berget och därefter
vattenbegjutning. Vid den häftiga sammandragning av
berget som då skedde bildades sprickor, som gjorde det
möjligt att spetta loss bitar av berget.
Under
gruvans sista driftstid kallades den Mangruvan. Orsaken
var att malmen, som bröts, innehöll legeringsmetallen
mangan. Malmen såldes till Frankrike och Guldsmedshytte
bruk. Grängesbergsbolaget som även ägde Stråssa gruva
lade ner driften 1977. Gruvlaven vid Storgruvan i
Nyberget brände företaget ner på nyårsafton 1978. Gruvan
är numera vattenfylld. |
|
E5 |
Blockgruvtegen |
Skogen har numera återtagit den
förut uppodlade marken. Laga skifteshandlingarna. |
|
E5 |
Svartbergstäppa |
Åker intill Rebodavägen mot
Svartbergsfall. |
|
E6 |
Undantaget |
Undantag till Hemman nummer 4.
Bebott till 1800-talets sist del. När brukarna av hemman
nummer 4 lämnade över gården till en av arvingarna
flyttade man in på Undantaget, och bodde där till livets
slutskede. Ofta hade man skrivit ett avtal om leverans
av erforderliga produkter och tjänster som mjöl, mjölk,
ved och ibland ett visst antal kyrkskjutsar per år. Om
del äldre brukaren inte var i behov av Undantaget för
egen del, använde man detta för någon behövande från
torpen som lydde under hemman 4. Torpplatsen är utmärkt
med en skylt. |
|
E5 |
Södra hagen |
Torpets bostadsdel och
ladugårdsdel är byggda omkring år 1900. Sannolikt är det
så att när Undantaget ”lades ut” uppfördes Södra hagen.
Den uppodlade jorden vid torpet var liten. Torpet är
sålt och har blivit fritidsbostad. |
|
E5/E8 |
Nybergsvägen |
Vägförbindelsen mellan Nyberget
och Reboda eller också Garphyttan. |
|
E6 |
Bastmossen |
Vattensjuk mossmark, blötmyr
med öar av småtallar, väster om
Nybergsvägen i höjd med Svartbergsfall. |
|
E6 |
Bastmossgruvorna |
En cirka 300 meter lång
bergskärning, 2 - 4 meter djup. Endast en mindre mängd
järnmalmsbärande mineral har förädlats därifrån. Stora
mängder varp, eller lågvärdig malm, är kvar i anslutning
till skärningen. |
|
E6 |
Svartbergsfallet |
Den 14 september 1767 sålde
ägaren Bergsman Isac Hindersson i Nyberget
Svartbergsfallet till sin halvbror Anders Jansson. Isac
Hindersson var hälftenägare av Kronobergsmanshemman
nummer 3 i Nyberget. Svartbergsfallsgården blev därefter
”satt” till 1/8 hemman. Gården har brukats in på
1950-talet. |
|
E6 |
Döns botten |
Omedelbart öster om
Svartbergsfall, ännu fullt synligt, finns resterna av en
kolbotten med detta något kusliga namn. Kolmilor där
någon omkommit fick detta namn. Om milan ”slog” det vill
säga gaser som bildats i milans inre kastade bort
täckningen, gällde det för kolaren att fortast möjligt
täta till hålet som uppkommit, annars fanns stor risk
att hela milan antändes. Vid arbetet med att fylla igen
hålet hände det att kolaren trampade igenom täckningen
på milkullen och hamnade inne i milan och omkom. Torsten
J. |
|
E7 |
Kviddtjärns-
snedden |
Blockstensfri sluttning ner mot
tjärnen. Gammalt svedjefall? |
|
E6/E7 |
Kviddtjärnsängen
|
Blockstensfri ”ängsmark”,
sannolikt gammal ”slogmark”. |
|
E7 |
Bockhälla |
Det har varit två torp som
brukats, båda ägdes av stamhemman i Danshyttans by. Det
norra torpet lades ut i slutet av 1800-talet. Det södra
beboddes och brukades ännu straxt efter andra
världskriget, eller slutet av 1940-talet. Det södra
torpet har ännu fullt synliga gråstensmurar i fähuset.
Men även grundstenar för torpstugan, och källaren är
iakttagbara. Intill fähusruinen finns en stensatt brunn,
ganska djup, utan överbyggnad. Det norra torpet som
lades ut betydligt tidigare, har knappt skönjbara
grundstenar. Även rester av jordkällaren finns kvar.
Torpen är utmärkta med en tavla. |
|
E7 |
Bratthälla |
Omedelbart söder om det södra
torpet finner du en bergklack med detta passande namn |
|
F1 |
Korpberget |
Namnet enligt Torsten J. |
|
F1 |
Acktjärns torp |
Lokalt uttal ”Attjärnstorp”.
Brukare fastboende till 1940, därefter lades torpet ut.
Brukarna av torpet är kända sedan 1700-talet.
Nybergshemman nummer 3 eller Rosendahlska är stamhemman.
I dag återstår en timrad stuga med torvtak med
underliggande näver på tak av trol, eller barkat
granvirke. Stugan är i mycket dåligt skick. Vidare finns
resterna av jordkällaren, samt murarna av ett kallmurat
fähus av gråsten kvar. Tegarna som tillhört torpet är
igenplanterade med gran. |
|
F2 |
Trätarbacken |
Gammal kolkörarstig, möten i den
branta smala backen var ett äventyr. Det förekom att man
”trätte” om vilken som skulle ha förkörsrätt, den
fullastade kolryssen - rotsläden med träkol på väg
nerför backen, eller den som var på väg tom uppför
slänten. Torsten J. |
|
F3 |
Skansberget
|
Ett tilltalande berg på grund av
sin ”vildhet”, men också botaniskt intressant. Torsten
J. visste inte varför berget fått detta namn. |
|
F3 |
Gladtjärnsbäcken |
Namnet enligt Torsten J. |
|
E2/F2 |
Gladtjärn |
Bygdens folk benämner tjärnen
”Glattjärn”. I dag uthyrd till ädelfiskevatten. |
|
F3 |
Gladtjärnskullen |
Granskogsbevuxen bergknalle med
tilltalande värden för den som är intresserad av orörd
natur. |
|
F3 |
Sexmans fall |
Här syftar namnet på någon av de
sexmän som företrätt bygden vid sockenstämman. Bergsman
och sexman Anders Hindersson född 1774 i Nyberget, var
en av bygdens namnkunniga företrädare. Torsten J. |
|
F2 |
Hökberget |
Känd boplats för duvhök, här har
hökbon funnits i de gamla lärkträden under lång tid.
Området totalavverkades i början av 1990-talet, därmed
försvann hökarna från området. |
|
F3 |
Kostalpet |
De branta bergssidorna vid
skogsbilvägen mot Gladtjärn har detta mycket passande
namn. Laga skifteshandlingarna |
|
F3 |
Gladtjärnstorp |
I bygden säger man Rönnbärstorp.
Bostadshus och uthus i gott skick. Friköpt, och används
som fritidsbostad. |
|
F3/F4 |
Medtjärn |
Flera olika namn har förekommit
på detta ”glavatten”, det som i dag bäst beskrivs som en
sjövik. Medkärn, Mättjärn, Mittjärn och Midtjärn är namn
som förekommit i handlingar bakåt i tiden. Kan namnet
syfta på det faktum att kärnen ligger mitt i rågången
mellan Nybergets och Gränshyttans byar? |
|
F4 |
Medtjärnstorp |
Den äldsta brukarna av torpet
jag kan belägga är: Torparen Peter Andersson född 1809 i
Söderberke och hans hustru Maria C. Rathsman född 1818 i
Ramsberg. De brukade Mettjern, som det då hette, mellan
1839 och 1850. |
|
F4 |
Övre hagmossen |
Namnet förekommer i
tegskifteshandlingarena 1793. |
|
F4 |
Slotterskog |
På en conceptkarta över
Gränshyttans och Danshyttans byar, som jag fann på
Domänverkets arkiv i Kloten, är området inritat och
upptaget som slotterskog, även en lada är inritad.
Tyvärr finns inget årtal angivet på kartan. |
|
F4 |
Fallaviken |
Sjövik i Gränsjön nedanför
Björkvikstorp eller Fallatorpet |
|
F4 |
Märrtjärnsgruvan |
Ungefär 25 meter utanför
”bastun” vid Midtjärnsbro syns vid lågvatten rester av
denna gruva. Torsten J. berättade att då han gick i
skolan vid Midtjärnsbro, detta var på 1920-talet, var
flera stockvarv synliga runt gruvhålet. Ytterligare ett
bevis på att vattenståndet i sjön var lägre på den
tiden. |
|
F4 |
Märrtjärnsholme |
Uppgrundad del i sjöviken.
Torsten J. |
|
F4 |
Midtjärnsbro skola |
Skolan stod färdig att användas
läsåret 1913. Huvudman för skolan var styresmän för
Guldsmedshyttans församling. Skolan byggdes på s.k. ofri
grund, markägare var Guldsmedshytte bruk, som då var
ägare och förvaltare av Hammarbackens skogar. Den 21 maj
1939 beslutade nämnda församling att införa ett 7: e
skolår i folkskolorna. Vid samma tillfälle
offentliggjorde styresmännen att Midtjärnsbro skola
skulle läggas ner. De sista eleverna lämnade skolan
först in på 1940-talet. Efter nedläggningen har skolan
varit samlingslokal för bygdens folk, och möteslokal för
Hammarbackens hembygdsförening. Och nu 2007 håller en
nyinflyttad familj, som köpt skolhuset med mark, på att
omvandla skolan till bostad. |
|
F4/F5 |
Knöfsriset |
Området öster om Nybergsvägen
mellan Trollhälla och Midtjärnsbro skola bär detta
numera udda namn. Enligt Torsten J. har det i området
växt många täta risiga granar, eller på bygdens mål
”knöfsiga” granar. Före slutavverkningen 1995 fanns en
bra gångstig till Gullblankaområdet genom skogen. |
|
F5 |
Långanäs udden |
Namnet från Ture
Norbäck. |
|
F5 |
Fåruddarna |
Namnet från Ture Norbäck. |
|
F5 |
Storön |
Skogbevuxen holme i Gränsjön. |
|
F5 |
Gröna botten |
Namnet från Torsten J. |
|
F5 |
Troll hälla |
I Maja Forslundssamlingen finns
några uppgiftslämnare som säger sig veta att folk som
passerat platsen kvällstid har sett ljussken när de
passerat platsen. Maja F. samlingen finns på Länsarvet i
Örebro. I slutet av 1970-talet var jag vid Wintermossen
hos Stellan Nord på ”Slottet”. Han berättade bland annat
om när han med hästfora fraktade ”skut” eller större
malmstycken, mellan Storgruvan och ner till lastplatsen
för Gullblanka järnväg i Gränshyttan. Ofta hörde han ett
mullrande ljud då han passerade krönet på nämnda backe.
Numera går bilvägen cirka 10 meter väster om den gamla
”kyrkevägen”, som Stellan Nord färdades på. |
|
F5 |
Herrgårdsviken |
Namnet på viken från laga
skiftes kartan för Gränshyttans by 1841-1843. |
|
F5 |
Arsudden |
Den nordostligaste bergklacken i
Arsmarken ut mot Gränsjön. |
|
F5 |
Näsudden |
Torpet har brukats under
Nybergshemman nummer 2. Brukarna av torpet är kända
mellan 1791 – 1957. Bostadshuset nedmonterat och uppsatt
igen i skidorten Sälen. |
|
F6 |
Klossviken |
Viken har fått namn av bygdens
namn för groda – klossa. Det är en grund sjövik typisk
miljö för grodor. |
|
F7 |
Kviddtjärn |
Liten tjärn med avrinning i
Gränsjön. Namnet från bygdens namn för ”tusenbröder”,
eller små fiskar. |
|
F7 |
Vilholmarna |
Ture Norbäck använde detta namn
på holmarna. |
|
F6 |
Notholmen |
Namnet hämtat från laga
skifteshandlingarna. |
|
F7 |
Ormön |
Även Lillön benämns holmen av
bygdens äldre fiskare |
|
F7 |
Fransosbäcken |
Ture Norbäck beskrev alltid
bäcken med detta namn. |
|
F8 |
Svarttjärn
|
Några äldre har jag hört säga
Reutgers tjärn. |
|
G2 |
Myggsjöån |
Från utloppet i Lilla Myggsjön
till inflödet i Andsjön. Under 1800-talets första hälft
fanns det en skvaltkvarn vid utloppet från Lilla
Myggsjön. |
|
G2 |
Gunstigbrunn |
Ett cirkelrunt gruvhål, ungefär
5 meter djupt, utan något skydd runt gruvhålet. I den
svagt sluttande terrängen ner mot mossen är stora
mängder varp tippad. Torsten J. |
|
G2/G3 |
Andsjömossen |
Sankmark kring Myggsjöåns
inflöde i Andsjön |
|
G3 |
Veklyvarsnåret |
Skogsområdet börjar vid
Andsjömossens södra del och sträcker sig upp till
fastmarken. |
|
G2 |
Lasse Majas hôl
|
Litet kärr alldeles intill väg
775, mellan Guldsmedshyttan – Stjärnfors. Här skall
stortjuven Lasse Maja ha gömt tjuvgods. Torsten J. |
|
G3 |
Andsjön |
På bygdens mål ”Åndsjön”. I
skogvaktarnas presentation av bygden står det att man på
Andsjöns västra sida, i tvenne stenrösen, funnit en
stenyxa. Jag har sökt efter stenrösen på angiven plats
men inte hittat några. |
|
G3 |
Risboängen |
Numera igenväxt med sly, förr
har det varit slåttermark intill bäcken. Torsten J. |
|
G3 |
Andsjöängen |
I dag begynnande skogsmark, förr
har det varit slåttermark ner till sjön. Torsten J. |
|
G4 |
Grönåstorp |
Konstvaktarboställe, under
Gränshyttehemman nummer 4, eller ”Körargårn” som den
benämndes i bygden. Torpets sista brukare var Mauritz
och Hilda Pettersson och dottern Gunvor, de flyttade
från Grönåstorp 1945. Torpet är utmärkt med en skylt. |
|
G3/G4 |
Gullblanka
Foto
Grufmateriel
från AB Norbergs
mek. verkstad 1892
Exempel på utrustning
som användes vid gruvorna före elkraftens introduktion. |
Gullblanka gruvfält, med många
namngivna gruvor som Glittra, Jordgruvan, Mossgruvan,
Gullblanka, Danshyttegruvan Skommargruvan, och Tura.
Driften återupptogs i början av 1900-talet då
Guldsmedshyttans AB tog en nybyggd masugn i drift. Här
fanns en hel by med bostäder och affär, ja till och med
dansbana. Gruvdriften pågick mellan 1908 och 1931, den
brutna malmen fraktades på den smalspåriga Gullblanka
järnväg till Guldsmedshyttan.
Den äldsta säkra
bofasta gruvanställda vid Gullblanka, som jag träffat
på, är Gruffogde Lars Andersson född 1745 i Kallernäs
och hans hustru Anna Andersdotter född 1752 i Ramsberg.
Lars Andersson var anställd vid Mås- grufva, sedemera
Mossgruvan, under 1780-talet.
De vid gruvfältet
befintliga bostäderna år 1945 är utmärkta med en skylt,
där de då boende är namngivna. |
|
G4/G5 |
Skomakartorp |
Mossbrotorp och Skommartorp är
namn som också förekommit, på torpet, under de två
senaste århundradena. |
|
G5 |
Sågholmen |
1920 startade arbetet vid den
nybyggda såganläggningen på Sågholmen. Den äldre sågen
var vattendriven och placerad i hyttdammen, där även
mjölkvarnen var placerad. Sigurd Olsson, son till en av
brukarna i Gränshyttan, har berättat hur det gick till
vid transporten av lokomobilen – ångpannan, från
Gränshyttans lastplats till Sågholmen. Mobilen hade
fasta axlar. Därför kunde man inte vrida hjulen vid
vägens krökning. Med flera par hästar som dragare tog
transporten flera dagar till Sågholmen i Gränsjön. Sågen
var i drift fram till 1952 då den flyttades till Frövi. |
|
G5 |
Hammarbacken |
Namnet kan ha ett samband med
den hammare som benämnts Gränshytte hammare. Den var i
drift till år 1570, då den lades ner efter en brand.
Varje år betalade ägarna 2 skeppspund järn i skatt för
hammaren.
1812 stod Hammarbacken masugn
färdig efter en 6-årig byggtid, man kan säga att den
ersatte de sedan några år nedblåsta hyttorna i Nyberget
och Gränshyttan. Rockhammars intressenter och tvenne
bergsmän från bygden var finansiärer. Masugnen var i
drift fram till 1876, då den blåstes ner. Husen vid
Hammarbacken torde ha byggts under 1800-talet, exakt är
svårt att fastställa. I det stora huset på krönet var
bygdens storskola inrymd mellan åren 1876-1913,
övervåningen var inredd till lärarbostad. Efter
skoltiden byggdes huset om till bostad för en
skogvaktarfamilj, och ett skogskontor. I hyttdammens
nedre del anlades en s.k. tullkvarn 1858. Om den
vattendrivna sågen, i närområdet byggdes då har jag inte
kunnat fastställa. Vid Hammarbacken fanns fram till 1965
en lanthandel, som betjänade bygdens folk. |
|
G5 |
Hammarbackstorp |
Före 1840 kallades torpet
Gränsjötorp. Numera är det fritidsbostad. |
|
G5/G6 |
Arsmarken |
På bygdens mål ”Arsmarken”.
Skogsmark mellan Hammarbacken och bygränsen mot
Danshyttan. |
|
G6/G7 |
Limbergsmossen |
Mossmark som fått sitt namn av
de intilliggande kalkgruvorna, kallade Limbergsgruvorna. |
|
G7 |
Järpabäcken |
Vattendrag mellan Stora
Torrvedsmossen och Gränsjön. Ture Norbäck. |
|
G7 |
Rudtjärn |
Mindre tjärn/kärr i nedre
delen av Limbergsmossen |
|
H1 |
Skommarhälla |
Bergklack i sockenråt mellan
Ljusnarsberg – Linde. För att göra väg 775 bredare
sprängdes en del av bergklacken bort. Då försvann även
Gustaf III:s namnskiffer som var inhugget i berghällen.
Ture Norbäck |
|
H1 |
Israels kärr |
Namnet förekommer i Laga
skifteshandlingarna för Gränshyttans by 1843. |
|
H1 |
Korpila skogen |
Skogsmark mellan norra
Acksjögården och sockengränsen mot Ljusnarsberg. Robert
Johansson. |
|
H1/J1 |
Acksjögårdarna |
Erik Odelstjärna har år 1780, i
sin bergsjordebok, antecknat att det finns en, som han
skriver, Gunnar som härstädes dött 1676. Axsjön var ett
odelat hemman under Gunnars livstid. Därefter blev
gården delad mellan två bröder Gunnar och Erik
Bengtsson. Från den tiden har jag följt Axsjögårdarnas
brukare och deras familjer fram till 1940-talets sista
år. Då lämnade de sista brukarna gårdarna, som därefter
lades ut. En av mina sagesmän, Robert Johansson, var
uppvuxen vid den Södra Gården, och följaktligen den
bästa guiden som gick att få. För mig var det
högtidsstunder då han visade mig runt i omgivningen.
Robert var skogsman sedan ungdomen, och även en man med
god berättarförmåga. Jag vet att han gärna återvände
till platser ”där som barn han lekt”. Tack Robert för
ditt generösa sätt att dela med dej att ditt stora
kunnande. Gårdarna är försedda med en skylt. |
|
H1 |
Trollhatten |
Tallbevuxet rundberg, namnet
allmänt använt av bygdens äldre personer. |
|
H1 |
Hålhagen |
Hagmark sydväst om
Axsjögårdarna. Robert J. visade mig resterna av det
gamla tandvärksträd som funnits i området. Runt nämnda
träd var många höga granar sparade, som i en ring runt
offerträdet. Runt det murkna trädet fanns en hel del små
metallföremål nerramlade på marken, söm, spik och nålar
bl.a. Robert trodde att områdets offerträd avsiktligt
blivit sparat vid tidigare avverkningar. Man trodde
allmänt, om någon skulle såga ned tandvärksträdet så
skulle all den värk ”som satts bort där”, drabba
avverkaren. Numera är hela området kalhugget. |
|
H1 |
Hålhagsbäcken |
Vattendrag från det höglänta
området omkring sockengränsen och ner till Kambo hav.
Robert J. |
|
H2 |
Magnuse botten |
Kolbotten intill Hålhagsbäcken.
Robert J. |
|
H2 |
Acksjöberget |
Bergkam i det höglänta området
mellan Acksjön och Hålhagen. |
|
G2/H2 |
Kambo hav |
Fantasieggande namn på den lilla
vattenspegeln i Hålhagsbäcken. |
|
G3 |
Jordfast vägsten |
En cirka 1,5 meter hög sten
väster om 775: an med inskription. I den är inhugget
bokstäverna P O S samt årtalet 1789. Gunnar Hellström
vid Hammarbacken har hört tolkningen: ”Påls oxe stupar
1789”. |
|
H3 |
Acksjögruvorna |
Gruvorna har schaktöppningarna
12-15 meter över sjöytan, 125-150 meter österut från
mötet mellan stigen och sjön. I sluttningen av den
branta bergssidan finns stora mängder varp under
mosslagret. Det som förvånat mig är det sammetsmjuka
berget i taket på schaktet. Einar Norbäck från
Guldsmedshyttan och Mjölktorp. |
|
H3 |
Andsjöbackarna |
På höger sida i backarnas nedre
del finns lämningar efter det som brukar kallas
”försvar”. Provbrytning där man inte resulterat i
brytvärd malm. |
|
H3 |
Ekeberget |
Berg med lodrät sida mot väster.
Vägsträckan nedanför berget kallas ”Ekebergsjämna”. På
höger sida vid ”jämnans” början, söderifrån, finns en av
de renoverade milstenarna på väg 775 mellan
Guldsmedshyttan och Stjärnfors. |
|
H3 |
Konstbäcken |
Handgrävd och rätad bäckfåra
mellan Hällsjön och Gullblanka. Före elektrifieringen
var en vattenhjulsdriven ”stånggång” byggd mellan
gruvorna för uppfordring av vattnet som samlades i
”sänket”, eller botten av gruvan. Fackmässigt kallades
anordningen ”konstgång”, tillsynen sköttes av
konstvakten, f.ö. boende vid Grönåstorp. |
|
H3 |
Milsten |
Milsten 1/2 mil |
|
H3 |
Vägsten |
Mellan Konstbäcken och
Kammartorpsvägen är en vägsten uppsatt på ett fundament.
Stenen har inhuggna bokstäver och ett årtal med följande
inskription, NID AAS EES ALS OIS 1779. Sven
Bäärnhielm, en erkänt duktig kulturperson från Nora,
trodde att stenen är en väghållningssten. Där
bokstäverna representerade förkortningar på personer som
hade tillsynen av väg 775 en bestämd sträcka. |
|
H4 |
Hällsjötorp |
I bygden känt som
skogvaktarboställe, från 1860-talet och fram till slutet
av andra världskriget. Före 1860 bodde här brukare under
Kronobergsmanshemman nummer 2 i Gränshyttans by. Från
Hellsjötorp går en gångstig fram till Hammarbacken. Den
har namnet Holmbergs väg, efter en av de sista där
boende skogvaktarna. |
|
H4 |
Finne mosse |
Myrmark sydost om Hellsjötorp.
Namnet från Laga skifteshandlingarna. |
|
H4 |
Kattgruvan |
Sannolikt Gränshyttebyns äldsta
gruva. Även en icke fackman kan se att det är länge
sedan någon gruvdrift förekommit där. |
|
H4/H5 |
Hellsjöbackarna |
En krokig brant del av
Stjärnforsvägen, väg 775, från Hellsjötorp ner till
Gränshyttan. |
|
H4/J4 |
Hällsjön
Foto |
En
liten vacker sjö/tjärn som ligger 201 m.ö.h. ytan är
0,163 km² och avrinningsområde: 2,8 km².
Största djupet är 21 m. Medeldjup: 7,2 m. |
|
H5 |
Gränshyttans
bykärna |
I överensstämmelse med Nybergets
bykärna bestod byn av 4 Kronobergsmanshemman. Brukarna
av bergsmansgårdarna är kända sedan 1539. Till byn hörde
också en hytta som var i drift fram till 1800-talets
första decennium. Den blåstes ner efter att den raserats
av en svår vårflod. Av skattehandlingar framgår det, att
byn även haft en hammare, Gränshytte hammare. Den erlade
årligen hammarskatt i form av 2 skeppspund järn fram
till 1570, då den troligen förstördes vid en brand. Var
hammaren var lokaliserad finns, mig veterligen, ingen
som känner till. Av byns 4 kronohemman är det bara ett
som i kamerala längder fått ett ”vanligt” namn. När
Danshyttegubbens måg, Sundström, tog över hemman nummer
1, efter Petter Erssons död 1876, namngav han det som
Fridhem. På sätt och vis kan också hemman 4, i varje
fall lokalt, ha haft ett egennamn. Kronohemman nummer 4.
kallades ”Körargårn”. Brukarna av den gården benämndes
”körarsläkten”, långt fram i tiden. Det rödmarkerade
området på kartan tillhörde Gullblanka järnväg, här var
lastkajen placerad. |
|
H5 |
Lötkärs hagen
/ Löttjärns hagen |
Ett i jämförelse med byns övriga
”ställen” har det ett modernt bostadshus. Namnet
Lötkärrshagen har det säkert fått av ”löten”, som var
det område i byns omedelbara närhet där djuren betade. I
dagsläget är det fritidsbostad. |
|
H5 |
Lötkärs gruvan/
Löttjärns gruvan |
Omedelbart söder om ovannämnda
torp, intill kärrvägen, från bykärnan till Skomakartorp
är denna gruva upptagen. Jag vet inte hur djup den är,
men den är fylld till övre stockvarven med skräp. |
|
H5 |
Norstäppan |
Torp intill det tredje benet i
den triangel som vägarna vid ”Röda stubben” bildar.
Norstäppan är ett av huggartorpen som fanns i
Gränshyttans by. Torpet är numera friköpt som
fritidsbostad. |
|
H5 |
Södra falls backen |
Kurvigt vägavsnitt mellan Röda
stubben och bykärnan. I backens övre del står en av de
renoverade milstenarna. |
|
H5 |
Ekkes koja |
Ruinen efter en backstuga bebodd
till 1800-talets första hälft. Kojtomten är skyltad. |
|
H5 |
Röda stubben |
En rödfärgad granpåle som står
mitt i vägkorset. I Maja Forslundssamlingen på Länsarvet
finns pålen avbildad i vägkorset vid 1900-talets början.
Det har hävdats att den påle som nu finns, f.ö. uppsatt
av undertecknad och Åke Lönnström, står på fel ställe. I
så fall är den avfotograferade stubben felplacerad.
Bakgrunden till pålens existens döljs i ”gamla tiders
dimmor”. Många skrönor är i omlopp om orsaken till Röda
stubbens tillkomst. |
|
H6 |
Södra täppan |
Huggartorp. Numera friköpt
permanentbostad. |
|
H6 |
Kôjle |
På kärrvägen mellan Södra täppan
och Limbergsgruvan fanns förr ett öppningsbart
stångstängsel i gärdsgården intill en kojliknande
byggnad, därav namnet. Dagny och Ingvar Eriksson från
Fridhem står för upplysningen. |
|
H6 |
Mjölktorp |
Torp ursprungligen under
Danshyttehemman 1. Ture Norbäck som bott på torpet sedan
ungdomen, fick också avsluta sitt liv i stugan han bott
i. |
|
H7 |
Limbergsgruvorna |
Kalkgruvor ur vilka man troligen
brutit kalkmineral sedan 1500-talet. Kalken eller som
mineralet benämns, limsten, blandades med malm och
träkol i hyttpipan under processens gång. Limstenen
reagerade med föroreningarna i malmen och bildade en
lättfluten slagg som ”flöt” ovanpå järnet i hyttpipan. |
|
H6/H7 |
Kallkällsbacken |
Kallkälla intill
Stjärnforsvägen. Fryser inte igen vintertid utan
åstadkommer en isränna i vägens förlängning. |
|
H7/H8 |
Risbergsåsen |
Mytomspunnen höglänt bergrygg.
Ett otal skrönor, några av dem vandringssägner,
cirkulerar i trakten. Maja Forslund som bodde och hade
sin bas i Kopparberg under 1900-talets första hälft, har
upptecknat de flesta berättelserna. Tyvärr räckte hennes
liv inte till för att sammanställa de samlade
uppteckningarna i bokform. De finns i ostrukturerad form
på Länsarvet i Örebro. Bergryggen har ett högt och
tilltalande läge. Vandringsleden Bergslagsleden går
genom området |
|
J1 |
Smällbergsgrinden |
Vid passagen in i Ljusnarsbergs
socken, strax intill torpet Norrfall, fanns denna grind.
Robert J. |
|
J1 |
Lönnfallet Bolagstorpet eller
Viktor Ers. |
Tiden omkring Laga skiftet,
alltså omkring 1840, var detta ett dagsverkstorp under
Gränshyttehemman nummer 2. Friköpt fritidsbostad. |
|
J1 |
Brokärret |
Sankmarksområdet på sidorna om
körvägen in till Acksjögårdarna. |
|
J2 |
Svältan |
Skogsområdet på båda sidorna
intill körvägen norr om Kammartorp. |
|
H2/J2 |
Norra Acksjötorp
|
Huggartorp under
Gränshyttehemman nummer 4 eller ”Körargårn”. Brukarna
kända sedan 1800-talets första decennium och fram till
1945. Ödetorp med vårdträd av lönn och oxel på
torpmarken intill husgrunderna. En skylt är uppsatt där
torpstugan låg. |
|
J3 |
Södra Acksjötorp/
Kammartorp |
I bygden känt som Kammartorp.
1815 bor här de första säkert kända brukarna av torpet.
Det var Masmästaren Jöran Klack född 1783 i Grangärde
och hans hustru Stina Jansdotter född 1771 i Norrbärke.
Den 18 december 1825 sker en tragisk olycka som drabbar
familjen Klack hår när de var på väg hem frän
nattvardsgång i Linde kyrka. Masmästaren Göran Klack och
hans son Jöran drunknade i Råsvalen. Hustrun Stina
Jansdotter samt sonen Jan Petter överlevde olyckan. Alla
är avprickade i kommunionslängden, därför vet vi att
olyckan hände på hemvägen. |
|
J4 |
Krampaberget |
Bergrygg med utsikt över
Krampentjärnarna. |
|
J4 |
Krampagruvorna
Foto |
I området finns flera mindre ”
järnmalmsputor”. |
|
J5 |
Döns botten |
Nära bygränsen mellan
Gränshyttans och Danshyttans byar finns ännu en av
bygdens kolbottnar där någon omkommit i milan. |
|
J5/J6 |
Gräntjärnstall |
En av de av framsynt skogsfolk
sparade tallarna. Under de sista åren har den angripits
av svampen Greminiella. Trädet är inte åldersbestämt. |
|
J6 |
Gräntjärnsberget |
Berg med branta stup ner mot
tjärnen. |
|
J6 |
Gräntjärnsäng |
Torp under Danshyttan. Sedan
många år fritidsbostad. |
|
J6/J7 |
Danshyttans by
Foto |
I likhet med Gränshyttan och
Nybergets byar fanns det 4 Kronobergsmanshemman i byn
och en tackjärnshytta år 1539. Namnet Danshyttan kan
komma av det faktum att under medeltidens senare del
anlade en bergsman med namnet Dan en hytta på platsen.
Det som från början var platsen för Dans: hytta,
omformades med tiden till Danshyttan. Den ålderdomliga
mulltimmerhyttan i byn blåstes ner 1815. Laga skiftet i
byn sker under 1830-talets slut, efter hand flyttas
gårdarna ut från bykärnan. Hemman nummer 1, Anders
Welamssons gård, är den enda gården som har kvar sitt
ursprungliga läge i hyttans närområde. I dag har A.
Welamssons hemman fastboende självägare. På Petter
Anderssons gård, placerad i södra delen av byn bor en
familj med släktband till denne. Danshyttegubben Petter
Erssons hemman, tidigt utflyttat i öster. Gården har
nyligen fått nya ägare. Där bor numera en barnfamilj.
Sveaskog förvaltar en stor del av Danshyttebyns
ursprungliga skogsmarker. |
|
J6/J7 |
Kristoffers
gärde |
Åker
nordost om vägen genom byn. |
|
J7 |
Milsten |
Den tredje och sydligaste
milstenen vid väg 775: s sträckning genom Danshyttans
och Gränshyttans byar. |
|
J7 |
Lastområde |
Det rödmarkerade området
tillhörde Gullblanka järnväg, här byggdes ett bostadshus
avsett för järnvägens driftspersonal. Huset är i dag
fritidsbostad. |
|
J2/K2 |
Lönnfallet
eller
"Samuels" |
Prydlig välskött gård med hus i
ett högt och tilltalande läge. Hemmanet avstyckat från
Gränshyttehemman nummer 2. År 1795 angivet som Nybygget.
Då brukat av Torparen Samuel Mattson född 1763 i
Ljusnarsberg och hustrun Maria Larsdotter född 1779 i
Gränshytta. |
|
K2 |
Pörtes |
Under 1800-talet upptaget som
1/16 hemman, under Gränshyttehemman nummer 1. Numera
äger Familjen Eriksson på Lönnfallet eller ”Samuels”,
även ödetorpet Pörtes. Torpruinen är skyltad. |
|
K2 |
Herrgårds hagen |
Här gick det kor från
Hammarbacken, under sommaren på bete. Det var under den
tid Guldsmedshytte AB ägde Hammarbackens skogar.
Guldsmedshytte bruk förvaltade området från 1868 – 1912. |
|
K3 |
Östra Bäcktorp |
Ibland enbart Bäcktorpet.
Brukades under hemman nummer 1 i Gränshyttan. Sannolikt
utlagt under 1800-talets sista decennium. Rester av
husgrund och källare iakttagbara. Torpet är skyltat |
|
K3 |
Övre Rösjötorp |
Torp under Gränshyttehemman
nummer 1, brukarna kända sedan 1770-talet. Sista
torpstugan nedmonterad 1940. Återfinns numera som
bostadshus vid Södra Täppan, söder om Röda stubben.
Torpet är skyltat. |
|
K3 |
Karlands ängen |
Myr och mossmark mellan Rösjön
och Rösjötjärn. Ture Norbäck. |
|
K3 |
Nedre Rösjötorp |
Torp under Gränshyttehemman
nummer 1, brukare av torpet kända sedan 1770-talet.
Torpet ligger på den nedre delen av en uppodlad, mot
söder, svagt sluttande limpformad moränås, eller man.
Utsikten över Rösjön är tilltalande.Torpet är skyltat. |
|
K3 |
Saltkvarn |
Omedelbart norr om den skyltade
ruinen av torpstugan vid Nedre Rösjötorp, finns en 1/2
meter hög jordfast sten, den är skålformad i överdelen.
Stenen har använts till att mala salt, till önskad
finkornighet, med hjälp av en rund stenkula. Kulan som
ligger i skålen ersätter den förkomna kvarnkulan. Ture
Norbäck har bekräftat att kopian är ungefär lika stor
som originalet. Saltkvarnen är skyltad. |
|
K3 |
Älgsmörjstenen |
Cirka 250 meter nordost om
ruinen av Södra Rösjötorp, i utkanten av en åker, finns
en offersten eller älvkvarn, som såna platser kallas.
Runt stenen, som är skyltförsedd, är ett blått rep spänt
mellan några träd. Stenen har några skålformade gropar
där den som utförde riten placerade offergodset. I de
skålformade groparna är pengar av olika valör offrade.
Namnet älgsmörjsten torde den fått av de klövliknande
skålgroparna. Här har nog Nybergs Anna, och de andra av
bygdens ”kloka”, med motsolsgång och besvärjelser ”satt
bort” åkommor på bygdens folk. Ohälsa som, de sjuka
eller deras närstående inte kom till rätta med. |
|
K4/K5 |
Rösjö kanal |
Grävd och fördjupad vattenväg
för att få avrinning från Rösjön. Vattnet rann via
Holmsjön och Gräntjärn till Danshytteån för
framställning av elektricitet. |
|
K4/K5 |
Holmtjärn
eller
Ulmtjärn |
Namnet Ulmtjärn finns på en
karta over skogsmark i området. Jag hittade kartan på
Domänverkets arkiv, när arkivet fanns i Kloten. |
|
K4/K5 |
Göljorna |
”Böljande” skogslandskap som
fått detta namn. Torsten J. |
|
K5 |
Gröna tuva |
Märkligt grön ”flytande”
grästuva i kärrområdet. |
|
K5 |
Valsjötjärnen
Foto |
Är i dag närmast som ett
bottenlöst kärrområde i Grävlingmossen.
Naturreservat,
94,6 ha. Bildat 2009
Skogsmarkerna norr om Valsjön ger dig
vildmarkskänsla. Här kan du spana efter skogsfåglar,
kanske få syn på en bäverhydda eller bara njuta av
stillheten och den rena luften.
Den lilla Valsjötjärnen
ligger centralt i reservatet, medan Holmsjötjärn eller
Ulmtjärn ligger i den norra delen. Skog och myr avlöser
varandra i det småkuperade landskapet och i norr
avgränsas reservatet av Rösjö kanal. En stig löper genom
hela området från norr till söder. |
|
K5 |
Valsjö dråget |
Trumpetliknande förlängning av
Grävlingmossen ner mot Vahlsjön. |
|
K5 |
Karl Ers fall
Karl Ers botten |
Ture Norbäck med rötter vid
Dammosstorp, har namngivit båda platserna. Han visste
inte vem Karl Ers var. |
|
K5 |
Karl Israels fall |
Ture N. visste inte vem personen
var som huggit fall här. Moderna
skogsavverkningsmaskiner har omformat den nordöstra
delen av byns skogsmark de sista 15 åren. |
|
K5 |
Kampa källa |
Kallkälla som fyllde en viktig
uppgift under hästforornas tid, när ”kamparna” eller
hästarna, vattnades här under transporarbetet. Ture N. |
|
K6 /K7 |
Ställstensberget |
Här togs sten för
byggnadsarbete i hyttorna |
|
K7 |
Jordbron |
Jordbyggd bro över Vahlsjöbäcken
vid byvägen mot Östra gården. |
|
K7 |
Brännredden |
Större åker mellan Gullblanka
banan och Stjärnfors vägen eller länsväg 775. |
|
L5 |
Dammosstorpet |
Torp under Danshyttehemman
nummer 2. Ture Norbäcks mors föräldrahem. Hon berättade
vid ett tillfälle om en händelse som jag vill förmedla.
Hon och hennes syskon gick i skolan vid Hammarbacken,
alltid tillsammans, till och från skolan. En förhöstdag
började det att snöa under skoldagen. Barnen tilläts
inte att vara inne på rasten, trots det hastiga
temperaturfallet och snötäcket på marken. När ovädret
dragit bort kom solen fram och smälte bort snön från
stenarna. Då stod barnen på stenarna, för på marken var
det mycket snö kvar. Så gott som alla barn vid skolan
gick barfota fram till potatislovet i oktober. Men så
långt fram på hösten var det inte. Dammossbarnens far
och mor insåg att det skulle bli en kall och våt hemväg,
från skolan för barnen. Därför spände far i huset hästen
för en kälke, på kälken spände han fast en timmerstock,
och for till Hammarbacken. Under hemvägen gick sedan
barnen i en lång rad bakom ekipaget, stocken hade
skrapat bort snön. |
|
L5 |
Petters botten Petters stora
botten |
Ture N. trodde Danshyttegubben,
Petter Erssons förnamn, använts vid kolbottnarnas
namngivning. Det är känt att Petter E. var i kolskogen,
när tillfälle gavs. Med intresse vaktade han sina milor,
ett arbete som han tog på stort allvar. |
|
L6 |
Vinterskogstorpet |
Torp under hemman nummer 4 i
Danshyttan. Sedan länge lagt i ruiner, det är till och
med svårt att lokalisera platsen. Vinterskogstorparen,
under Danshyttegubbens ägartid, sägs ha haft ett gott
förhållande till P.Ersson. Torparen ifråga hette Petter
Persson Wester, född i Ramsberg 1819. |
|
L7 |
Brända berget |
Ingen av mina sagesmän visste
varför berget fått detta namn |
