2112 Eskil OLSSON PYNNINEN

Blev högst 93 år.

Barn med 2113 Marit PERSDOTTER MUJAINEN (1638 - 1709)

Noteringar

nybyggare i byn Kullen, Grangärde

Av Anna-Karin Andersson – söndag den 19 mars 2000

Eskil och Marcus Olsson var sannolikt bröder. De har båda gjort en avstickare till Värmland (Norra Ny) samtidigt och deras barn har blivit döpta på samma ställen. Ingen kan dock bevisa detta. Äldre kyrkböcker saknas och deras finska namn är inte kända. Mina kunskaper gäller främst brodern Eskil då Kullens historia är mitt ämne.

Enl Byalängd för Grangärde socken, 1650 - 1670, Kjell Vadfors, sid
104. Familjen till Kullen. Ff mf mm ff f till Dan Andersson.

Den 23:e är begravningsdagen. Döden troligen 2 veckor tidigare.

Har bott i Bringsjöberg. Vid sommartinget 1713 berättade hans son Mats
Eskilsson "att när hans fader, Eskil Olsson, ungefär 49 åhr sedan kiöpte torpet
Bringsjöberget, ...., utan flytta dädan till Kullen vid pass 42 åhr sedan." (= ung 1664-71).

Walter Edelfeldt, Cornelius Svinhufvud och hans släkt, 2.
Finnmarksgrenen, sid 18 "Eskil Olofsson var född i Rautalampi socken i
Finland och blev efter flera flyttningar slutligen den första bebyggaren av byn
Kullen i Grangärde, nära gränsen mot Floda socken. Han blev en gammal man, över 93 år,
när han slutade sina dagar 1711. I Kullen lever avkomlingar efter honom ännu kvar."

I Dan Anderssons fotspår, Eva Burman, sid 22 "Vissa av de inflyttade
tog god tid på sig för att välja en slutlig boplats. Det kunde röra sig
om tio, ja ända upp till tjugo år. Som exempel kan nämnas en familj, som
först slog sig ner i Grangärde, sedan i Norra Ny i Värmland och efter några år
bestämde sig mannen för att bosätta sig i Kullen i norra finnmarken, där än idag
ättlingarna i tionde generationen bor."

Utdrag ur domboken anno 1672 den 12 och 13 febr.

Beklagade sigh samtlige Byeboerne öfver en Finne, Eskil Olsson
benemnd, att han sigh nedbyggt på deras utmark och mitt uthi deras fäbos
tällen. Någre sade honom haft loff dertill af en dehl sochenboer, men ej af dem
Kyrkebyn boende, som största besväret af honom lider. Dennes Torp såsom det utan rätte
egandernes loff och samtycke är oppbyggt, jäwähl utan Rättens tillstånd och nedsyning, blef det
i qvarstadh satt efter Kongl. Skogsordningens 5 och 8 punckter, till dess han därmedh lagligen
umbgår.

Utdrag ur domboken anno 1673 den 28 febr.

Kom för Rätten en finne, Eskil Olsson, och begiärte få nedsättia
sigh uppå Gränges skogen uthi ett berg, Risåskullen benemnt, 2 mihl
härifrån sochnen belägit, der han sade lägenhet till boställe finnas.
Befallningsmannen berättade Högwählborne Landshöfdingens breff vara sigh tillbracht, att om
honom skulle på Tinget ransakas, om han kunde der blifva boende.

Sochenmännen och i synnerhet Norrboboerne, såsom och Kyrkobyboerne,
sade torpstället han begiärer, ligga något mer än en mihl härifrån byen,
mitt emellan deras fäboställen, så när att Norrboboerne vidh sine fäbodar
kunna vähl höra honom tala medh sigh, der han begiärer byggia, så att de på den
händelsen, der honom denna sin begiäran skulle blifva tillåten, blifva de alldeles
förlägne om fäbodar, efter han som der jämpt kvarsutte, skulle lötha uth all bethen för dem,
der emot de för plägsedh hafva på visse tider och tre gånger om åhret, ditdrifva sine soder,
och sedan alla tillika hemföra, efter de för sin trångmåhl aff mulbethe hembvidh sine
byar i sochnen, således nödgas ombytha beteställen. Eljest skulle han och all näfverskogen
för dem uttagha. Gifver eljest finnen sin skuld för någon olåth och oskick, som de doch sade
andra finnar måst pläga föra.

Resolverades att der finnen ej kan sigh förena medh förbemälte Norrbo
och Kyrkobyboerne om samma boställe, ville Tingsrätten efter Högwählborne
Landshöfdingen för finne skrifvit, honom detta aff Protocollet hafva extraderat, hoos
hans Högwählborenhet till hörsam förklaring ifrån Rätten ödmjukeligen att oppvisa, huru
sochnen sigh för honom och hans begynnte boställe endskyller.

Utdrag ur domboken anno 1676 den 15 februari.

Eskil Olsson Finne androgh för Rätten hurusom han medh Herr
Landshöfdingens sampt medh sochnens loff har satt sigh neder på allmänningen
emellan Floda och Gränge, bodt där i fem åhr, bygdt huus och rögdt åker sampt eng, så
att han förmenar sitt boställe nu kunna skattas godt för 1/4 dehls hemman, åstundandes
och att derför sigh att opptagha fierdedehlshemman skatt. Resolv. såsom Nemnden och
Skogvachtaren Oloff Larsson besannade hemmanslägenheten vara nu så godh att Eskil kan deraff skatta för
1/4 hemman, hvarföre inskreffs han härmedh för samma 1/4 hemmans skatt, den han efter detta lika som
en annor sochenbo skall svara till.

Utdrag ur domboken anno 1680 den 15 och 16 juli.

Eskil Olsson i Risåskullen, som 1670 den 4 och 5 Febr. är intechnad
uti Häradsdomboken till 1/4 hemmans skatt, berättade sigh ännu ingen skatt
hafva aflagt, eller i jordeboken inkommen, begiärte doch att han måtte
inskrifven blifva till halfva räntan, som finnarne pläga utgiöra. Nämnden och skogvaktaren
berättade att finnarna i allt för ett utgiöra för sine Torp 1 skeppund stångjärn, och att
denne ännu ej kan mächta utgiöra mehr än ett halft, som kan blifva förhöjt till ett fullt
skeppund, när han senare bättre får mehra opparbeta sitt hemman. Anvisas han så ifrån Rätten till
Befallningsmannen att blifva i Cronans jordebok inskrifven och sedan till årlig oppbörd upptagen.

Utdrag ur domboken anno 1696 den 10 febr.

Upplästes den rannsakning öfver Nybyggen, Kvarnar, Sågwerk och
Fäbodkställen, som härsammastädes in Jan. och Febr. månader 1664 hållen ähr, och
gafs Nemnden och allmogen med handen dervid nu följande befunnes och var, nembligen:

Kyrkobyfierdingen.

Qvarnar:

...

6. Mahlingen dito en af Eskil Olsson i Kullen.

...

$A Eskil Olofsson var född i Rautalampi socken i Finland och blev
efter flera flyttningar (bl a Norra Ny i Värmland och Bringsjöberg)
slutligen den första bebyggaren av byn Kullen i Grangärde, nära gränsen mot Floda
socken. Han blev en gammal man, över 93 år, när han slutade sina dagar 1711. I Kullen
lever avkomlingar efter honom ännu kvar.

På vintertinget 1672 beklagade sig samtliga bybor över en finne,
Eskil Olsson kallad, som hade byggt på deras utmark och mitt bland deras
fäbodar. Några berättade att han fått lov av en del sockenbor, men inte av de i
Kyrkbyn, som hade det största besväret av honom. Eftersom det konstaterades att Eskil inte
hade tillstånd av varken markägare eller rätten, belades torpet i enlighet med
skogsförordningen med kvarstad till tillståndsfrågan lösts.

Ett år senare återkom Eskil inför vintertinget och begärde
tillstånd att få slå sig ned på Risåskulen (Kullen). Befallningsmannen
meddelade att landshövdingen i brev hade anmodat rätten undersöka om det var
möjligt att bevilja tillstånd. Detta mötte starkt motstånd, framför allt från byborna i
Norrbo och Kyrkbyn. Rätten beslutar därför att för landshövdingen förklara varför de
önskar medgiva den sökta bosättningen.

År 1676 förklarar Eskil att han nu med landshövdingens och socknens
medgivande bott på allmänningen i fem år, byggt hus samt röjt åker och äng,
varför han anser sig kunna skatta för 1/4 dels hemman. Detta blir även rättens beslut.
Fyra år senare berättar han dock att han ännu inte erlagt någon skatt. Han begär att få
erlägga hälften av det skeppund stångjärn som finnarna normalt betalar, för att senare, när
hemmanet blivit ytterligare upparbetat, betala full skatt.

Vid den inventering nybyggen, kvarnar, sågverk och fäbodställen,
som gjorts i jan. och febr. månader 1664 står Eskil antecknad för en
kvarn.

Källor