1056 Mats ESKILSSON PYNNINEN

Blev 71 år.

Äktenskap med 1057 Kerstin MATSDOTTER (1664 - 1732)

Noteringar

$1Enl Byalängd för Grangärde socken, 1670 - 1695, Kjell Vadfors, sid 32.
Ff mf mm ff till Dan Andersson.

Finnelänsman. Födelseort Nyforsen? Enl Erik Hellerström.

Utdrag ur "FINNARNA I MELLERSTA SVERIGE" av Petrus Nordman,
Helsingfors 1888, Bil 3 "Kullen, 1/8 h., som bärgsmannen Hans Hansson
Sparre sig nyligen tillhandlat af åbon Mats Eskilssons kreditorer. Dess fader
Eskil Olsson har med landsh:s och socknens tillstånd efter tingsrättens protokoll
af d. 4, 5 febr. 1676 kommit där ned; är beläget på den för hela socknen afdelte
byggningsallmänning, hafvandes åboarne med svedjande och fällande skogen på 1
fjärdingsväg och half mil omkring torpet utdödt."

Bott i Älgberget t 1705??? enl Gabriel Jonsson: Förteckning över Nås
församlings innevånare fram till 1900-talets början.

Systern Malin gift med Jan Cornelisson i Flen, Floda socken. Jan var
son till Cornelius Jönsson Svinhufvud i Flen om vilken står att läsa i
Walter Edelfeldt, Cornelius Svinhufvud och hans släkt, 2. Finnmarksgrenen.

Säfsen personförteckning -1725, Mats Eriksson, Sala "1659 Mats
Eskilson Pynninen Fo N Ny i Värmland Bott i Kullen, Gränge fs från 76,
Gällinge, Hoberget, Älgberget 01-05; kronoskytt; kb 01, 04; Far: Eskil
Olson född 1618 i Rautalampi, död 11 och bosatt i Kullen; Gm Kerstin Matsdotter
f.64 år 84; Barn: Per 85, Samuel 02 d.03, Kerstin 05.

Enl födelsboken heter Kerstin mor Lisbet Tomasdotter Enl domb 87 är
han Mats Sigfridsons måg I domb 00 talas om betalning för Älgberget
Enl domb 01 tvistar han om flera hyggen Enl domb 02 kräver Per Person
hustrudel; det talas om rågångar Enl domb 04 begär han råskillnad Enl domb 06 har
han varit otrogen sin hustru med vallkullan Lisbetta Tomasdotter; det tals om
röjselrätten till Älgberget Enl domb 07 kräver han ersättning av Tomas Tomason; Maria
Matsdotter vill ha ersättning för Älgberget I domb 09 tvistar han om Älgberget Enl domb 10
misstänks han för att ha fördärvat åkermark Enl domb 13 har han fällt skog olagligt; det talas
om hustruns farsarv I domb 14 talas om betalning för Älgberget I domb 15 får han fasta på torpet
Älgberget I domb 16 betalar han torpet Älgberget; han tvistar med Maria Matsdotter om en
arvslott i Älgberget.

Gottlund: En Mats Pynninen var den förste som här i byn uppförde ett
nybygge. Han, som kanske hitkommit från Säfsbyn, ehuru han var gift, höll
till med en piga, med vilken han fick ett barn. Han bötfälldes härför till 40
plåtar, varför han nödgades sälja sitt hemman till en svensk, benämnd Petter Jönson
från Norhyttan. Pynninen, som i tiden varit kronoskytt, nödgades efter den dagen gå
omkring och bettla.

Finntorpsinventering 9 nov 1725: Kullen, 1/8 h, som bergsmannen Hans
Hansson Sparre sig nyligen tillhandlat av åbon Mats Eskilsons kreditorer.
Dess fader Eskils Olsson har med landshövdingens och socknens tillstånd efter
tingsrättens protokoll av d 4,5 febr 1676 kommit där ned; är beläget på den för hela
socknen avdelte byggningsallmänning, havandes åboarna med svedjande och fällande
skogen på 1 fjärdingsväg och halv mil omkring torpet utödt."

Utdrag ur domboken anno 1691 den 19 och 20 mars.

Se Nils Persson i Abborrberget.
Utdrag ur domboken anno 1696 den 22 juni.
Matte Eskilsson i Kullen fordrade af fierdingsmannen Nils Pehrsson
i Abborrberget 143 dahler kpmt som restera på den obligation af den 30
Juli 1693 för dess dehl i Abborrberget. Nils Pehrsson nekade ej, sade
allenast att Hans Hansson i Abborrberget påtagit sig att inlösa hälften.

Utdrag ur domboken anno 1701 den 21 - 25 maj.

Jöran Jöransson i Norrbo sade sig för någon pretention i Elgberget
och Nås Finnmark hafva genom byte fådt Matts Eskilssons fordran i
Abborrberget, som skall vara 119 dr kpmt.

Utdrag ur domboken anno 1708 den 4 juli.

Belangades Thomas Thomasson talan på den andehl i Torpet
Älgeberget, som Matts Eskilsson vid Kullen skall hava bortsåldt, och
Thomas nu söker betalning för, skall målet vara förvisat till Nås Tingslag,
eftersom Älgeberget i bemälte Nås belägit är.

Utdrag ur domboken anno 1709 den 11 febr.

Se Jöns Ersson i Norhyttan.

Utdrag ur domboken anno 1712 den 5 juli.

Matts Eskilsson vid Kullen tilltalades af Kyrkoherden, Herr Lars
Fahlander för det han fällt skogh långt ifrån sitt Torp, när intill
Kyrkoherdens fäbodar, Dalkarsberget, hvarigenom vägen till fäboden blifvit öfverfälld och
för honom betagen.

Utdrag ur domboken anno 1724 den 25 juni.

Erich Thomasson i Ursen förliktes med Matts Eskilsson i Kullen om
dess andehl uti inlöse af Elgbergs Torpet.

Utdrag ur domboken anno 1726 den 15 februari.

Matts Eskilsson i Kullen besvärade sigh öfver sin systersohn, Johan
Johansson i Flen och Floda, att han tvärt emot aftahl till Järnvräkaren (not 1)
Oloff Svensson Hultin försåldt sin moders arfsrätt uti hemmanet Kullen, såsom ock för
det han låtit honom liequrera för 657 dr kpm fordran, som likvähl efter dess egen utfäste
förskrifning, den Johan Johansson skall sönderrifvit och oppbränt, ej varit större än 557 dr
kmp. I
lika måtto har dess sohn, Pehr Mattsson i Kullen, honom instämt, att han honom till kiöp
upplåtit berörde
sin moders arfsrätt uti Kullen, sampt derpå uppburit 52 dr kmp, men skall likvähl den samma nu
sedermehra
till oskyld försåldt. Härvid berättade Hans Hansson Sporre, det han att lefverera sin mågh, som
är Matts
Eskilssons sohn, vid hemmanet, har han först medh Matts kiöpgiort om dess halfva dehl i
hemmanet, sampt sedan Johan
Johansson transporterat sin dehl på Oloff Svensson Hultin, både för ofvanbemälte fordran och
det arf modern uti hemmanet
hade, skall han nödgats inhandla dess rätt, så att hvad han i så måtto för Matts Eskilsson
betalt, bestiger sigh till 665 dr
kmp, förmenandes därföre att blifva vid kiöpet bibehållen. Kunde doch ej denna tvist avgöras,
då Johan Johansson ej fått
stämning i laga tid.

Not 1. Järnvräkare, en av Bergskollegium tillsatt person som på de
upplagsplatser, där det från järnbruken kommande järnet fordom skulle uppläggas
och förvaras, kontrollerade järnets beskaffenhet och riktiga stämpling (Nordisk
Familjebok).

Utdrag ur domboken anno 1727 den 26 juni.

Öfver de instämde måhl emellan Matts Eskilsson i Kullen och dess
sohns svärfader, Hans Hansson Sporre i Norrbo, träffades nu en sådan
förening, att som Torpet Kullen gådt Matts ifrån och kommit uti den senares händer,
så att nu intet har något hus och hemvist att tillgå: Ty har Hans Hansson af god
villia färundt honom till sitt uppehälle att nyttja och bruka 1/3 dehl af bemälte Torp,
sampt dertill få nödige lösören och husgerådssaker, doch med förbehåll, att han ej något
deraf förskingrar eller försämrar, men då Matts Eskilsson ej längre förmår tillbörligt att sköta
samma egendom, skall han begifva sigh till skötsel hos sin sohn, Sporens mågh Johan
Mattsson, och
till döddagar niuta hos honom sitt underhåld. Mats lever i ytterligare te år.

Utdrag ur domboken anno 1728 den 1 juli.

Upptogs det instämde måhl emellan Pehr Mattsson i Kullen, tillika
medh brodern, Nils Mattsson i Hyttriset, och Hans Hansson Sporre i Norrbo,
ang. de förres ansökning att få återbörda deras faders, Matts Eskilssons
1/8 dels hemman i Kullen, emot den summa svaranden kan visa sig för det samma
hafva betalt. Resolverades att alldenstund Hans Hansson Sporre uppdragit detta
hemman till mågen Johan Mattsson, hvilket Matts Eskilsson, dels igenom execution för sin
systersons, Johan Johanssons i Flen fordran, till två delarne honom ifrångådt, dels och att dess
syster, hustru Malin Eskilsdotter, återtagit dess arfsrätt till en trediedehl henne derutinnan
tillhördt, hvilket allt Hans Sporre sigh tillhandlat, samt sedermera, som ofvan förmält är, till
mågen öfverlåtit,
hvilken ock är Matts Eskilssons sohn.

Hafvandes doch Hans Sporre genom förlikning inför Rätten af den 1
Juli förlidet åhr, förundt Matts Eskilsson en trededehl der af att uti
sin lifstidh att nyttia, men han nu inför Protocollet förklarat sig för något
missförstånd honom och sonen emellan, ej kunnat dermed åtnöias, utan begärt ytterligare
skattning öfver hemmanet, till försök huru det emot Sporrens fordran hinner oppgå, eller något
der af öfrigt blifver. För den skull, och som Johan Mattsson medh sine bröder lika rätt och börd
äger,
sampt hemmanet allenast förslår till en besittning, ty kunna de ej heller uti denna sin ansöking
villfaras, men skulle Matts Eskilsson sjelf förmå skaffa penningar till Hans Sporres förnöielse för
hvad han
på hemmanet betalt, lärer sådant honom intet förvägras, när han sig med betalningen infinner,
så vida ingen
lagfart ännu emellan kommit, som kan utestänga honom ifrån börd och lösningsrätt, och hvad
för öfrigt värderingen
vidkommer, så emedan Hans Sporre jämte mågen Johan Mattsson godvilligt dertill samtyckt, ty
förordnas Länsman Rundberg
tillika med Nämndemännen Lars Olsson i Norrgowik och Christopher Hansson i Rosshaga, att
oppskatta hemmanet både till hus och
jord, samt sedan tillse huru mycket det emot Sporres lagde penningar opphinner, men skulle
det på något öfrigt blifva, måste
Matts Eskilsson njuta derföre sin fulla förnöjelse, och sedan afträda Torpet hälst han ej finner
sig benöjd med de förmohner Hans
Sporre af misskundsamhet honom förundt och efterlåtit.

$A Utdrag ur "FINNARNA I MELLERSTA SVERIGE" av Petrus Nordman,
Helsingfors 1888, Bil 3 "Kullen, 1/8 h., som bärgsmannen Hans Hansson Sparre
sig nyligen tillhandlat af åbon Mats Eskilssons kreditorer. Dess fader Eskil Olsson
har med landsh:s och socknens tillstånd efter tingsrättens protokoll af d. 4, 5 febr.
1676 kommit där ned; är beläget på den för hela socknen afdelte byggningsallmänning,
hafvandes åboarne med svedjande och fällande skogen p 1 fjärdingsväg och half mil omkring
torpet utdödt."

År 1691 klagar Nils Persson (morbror till Mats och mf mm mf ff mf
till Karin E.) i Abborrberget att Mats köpt 1/7 del av det hemman Nils
bebor. Nils menar att hemmanet är för litet för att tåla denna uppdelning. Mats
delar ej denna uppfattning. Tillsattes gode män för att granska förhållandena.

Fem år senare kräver Mats Nils Persson på resterande 143 daler kpmt
för hans köp av Mats del i hemmanet i Abborrberget. Ytterligare fem år
senare är skulden fortfarande ej reglerad, eftersom Göran Göransson i Norrbo fått
den i utbyte vid en affär i Älgberget i Nås socken.

År 1708 är det Thomas Thomassons (son till Tomas Matsson Pynninen
Skytt) tur att kräva Matsl på betalning för en
andel i torpet Älgberget. Eftersom Älgberget ligger i Nås socken hänvisas Thomas
till Nås Tingslag.

År 1709 har Matsl sålt torpet till Jöns Ersson i Norhyttan. Vid vintertinget 1709 kräver Mats
att Jöns skall
betala en rest på köpeskillingen. Torpet bebos av Jöns son Petter (Peder).
Tomas har nu en annan fordran på Matsl. Den avser "betalning för födan åth det
barn Matts Eskilsson i hordom afladt med hans dotter Lisbetta". Mats säger sig ha
betalat skulden enligt en dom vid sommartinget 1708. Han kan dock inte visa något
kvitto. Dessutom vill han nu ta hand om barnet eftersom modern är död. Ännu 1724 finns en
skuld för Älgbergstorpet. Det är Tomas bror Erik Tomasson i Ursen i Nås som kräver Matsl på
sin andel.

Vid sommartinget 1712 anklagas Mats av kyrkoherden Lars Fahlander
för att fällt skog intill kyrkoherdens fädbod i Dalkarlsberget, så att
tillfartsvägen har blivit avskuren.

Mats syster Malin är gift med Johan Cornelisson. Johan är son till
Cornelius Jönsson Svinhufvud i Flen, Floda sn. Johan och Malin får en son,
Johan, som är "till dobbel, tjuveri och vårdslöst väsende alltför mycket begiven". Vid
vintertinget 1726 protesterar Mats och hans son Per mot att systersonen Johan Johansson sålt
sin moders arvedel i Kullen utanför släkten. Via järnvräkaren (not 1) Olof Svensson Hultin hade
Hans Hansson Sporre i Norrbo blivit den nye ägaren. Hans är svärfar till en av Mats söner,
Johan
Matsson. Johan Johansson har även till Hans överlåtit en fordran han har på Mats. Därigenom
blir Hans
ägare till hela hemmanet i Kullen. Hans överlåter hemmanet till mågen. Vid tinget nästa år
tillåter dock
Hans att Mats får bruka en 1/3 del av torpet "sampt dertill få nödige lösören och
husgerådssaker, doch med
förbehåll, att han ej något deraf förskingrar eller försämrar". När Mats inte längre orkar sköta
egendomen, "skall
han begifva sigh till skötsel hos sin sohn, Sporens mågh Johan Mattsson, och till döddagar
niuta hos honom sitt
underhåld."

Ytterligare ett år senare (1728) vill Eskil och Nils Matsson
återlösa torpet för det belopp som Hans Hansson Sporre erlagt. Det
beviljas ej då rätten anser att hemmanet endast kan föda en ägare. Skulle däremot
Mats kunna betala det belopp som Hans anser sig ha lagt ut, skulle hemmanet
kunna återgå. Om Mats annars ej var nöjd med de förmåner som Hans beviljat honom, fick
han flytta från torpet.

Not 1. Järnvräkare, en av Bergskollegium tillsatt person som på de
upplagsplatser, där det från järnbruken kommande järnet fordom skulle uppläggas och
förvaras, kontrollerade järnets beskaffenhet och riktiga stämpling (Nordisk Familjebok).

Källor